Sök
  • Start
  • De gör allt för Bogaland

De gör allt för Bogaland

Sedan 15 år tillbaka arrangeras årligen stabsövningen CJSE – Combined Joint Staff Exercise. Under övningen samlas officerare och civila från Försvarshögskolan och andra försvarsmyndigheter för att i två veckor agera staber för en fredsbevarande insats i det fiktiva Bogaland. Hur går det egentligen till? Här får du träffa några av övningsdeltagarna på CJSE 2019.

Det är liv och rörelse inne i Ledningsstridsskolans lokaler på Ledningsregementet i Enköping. Smala korridorer kantas av rum där väggarna är fulla av whiteboardtavlor, upptejpade papper med arbetsrutiner och riktlinjer. Officerare går in och ut, och de varierande mönstren på uniformerna skvallrar om att flera nationaliteter finns på plats. En och annan kostym syns till.

På väggarna hänger också kartor som visar ett område runt södra Östersjön. På dem finns ritade streck, pilar och symboler, men i övrigt ser de ut som vilka kartor som helst. Men tittar man närmare så ser man att landgränserna inte stämmer överens med verklighetens. Istället för Sverige och Finland har länderna namn som Bogaland, Southland, Xland och Neland. Förutom geografin har området få likheter med det verkliga Norden. I Bogaland eskalerar nämligen en infekterad konflikt.

Det är scenariot för övningen CJSE – Combined Joint Staff Exercise, som äger rum årligen i Enköping, Karlskrona och Uppsala. Här samlas svenska och utländska officerare för att öva internationellt stabsarbete i en fredsbevarande insats.

Bogaland består av verklighetens Uppland, Västmanland, Södermanland, Gotland och Östergötland.

Här i Enköping finns spelledningen – de som bestämmer och styr över scenariot. Här finns också BFOR HQ – högkvarteret för den internationella insatsens högsta stab. Dessutom är det här vi hittar avdelningen LCC, Land component command, som ansvarar för styrkorna på marken.

Senaste nytt från WNN

Officerarna på LCC G5 Assessment sitter samlade runt bord täckta av datorer och papper. Deras uppgift är att bedöma hur LCC:s operation går utifrån operationsplanen. De samlar kontinuerligt in information som bedöms och sammanställs i rekommendationer som regelbundet lämnas till överordnade chefer.

En av officerarna i rummet sitter lite avskilt och lyssnar noggrant på vad som sägs i den senaste nyhetssändningen från WNN, World News Network, en påhittad nyhetskanal som rapporterar om den senaste utvecklingen i Bogaland. Huvudrubriken är att en religiös extremistgrupp, Nobok, har avrättat civila i södra Bogaland.

Den påhittade nyhetskanalen World News Network sänder kontinuerligt under CJSE.

Vid bordet intill sitter Jan-Åke Andersson och diskuterar läget med sina kollegor. Till vardags studerar han på Högre officersprogrammet, och under CJSE arbetar han här på LCC G5 assessment. Han och de andra stabsmedlemmarna har precis kommit tillbaka till rummet efter ett möte med chefen för LCC:

— Vår rekommendation är att inte bara fokusera på Gotland bara för att det är en hotspot i konflikten. Vi behöver titta på fastlandet och framförallt fokusera på att skapa en säker situation. Genom att göra det så påverkar vi ett antal andra saker, framförallt trovärdigheten för våra förband och trovärdigheten för den officiella representationen från Bogaland – de två viktigaste sakerna just nu.

LCC G5 assessment arbetar med att sammanställa rekommendationer om vad som bör göras.

Konversationerna runt bordet förs på engelska med varierande grader av brytning, oftast svensk eller finsk.

— Språket är en begränsning, ingen av oss pratar ju flytande engelska, så ibland behöver man vända sig till sin svenska kollega och fråga om något ord. Ur det kommer utveckling även av de språkliga delarna, berättar Jan-Åke.

CJSE handlar om träning och utbildning, inte bara språkligt. Inte sällan har deltagarna roller som innebär mer ansvar än deras ordinarie befattning, vilket Jan-Åke menar kan vara en utmaning:

— Det är egentligen ingen av oss som egentligen vet exakt hur vi ska göra. Vi har fått resonera oss fram. Det är det knepiga, men vi upplever att vi har utvecklats under övningen. Genom att vi får ha våra diskussioner så får vi möjlighet att reflektera och dra lärdomar. Vi har också lärarstöd från språksektionen och operativa avdelningen på Försvarshögskolan som vi kan vända oss till om vi har några frågor.

Stormakt går på offensiven

Konflikten i Bogaland har pågått länge – ända sedan CJSE arrangerades för första gången 2005 har officerare årligen övat stabsarbete utifrån det fiktiva scenariot. I grunden handlar det om att genomföra en fredsbevarande insats och återupprätta säkerheten och förtroendet för Bogalands civila myndigheter. Scenariot är till stor del inspirerat av situationen i Kosovo under 90-talet. Men vid varje genomförande kan upplägget skruvas för att också täcka in andra av samtidens aktuella hot – under CJSE 19 finns förutom religiösa fanatiker som avrättar civila, ett stort fokus på Nelands offensiva agerande gentemot sin mindre granne Bogaland.

Det sistnämnda upptar en stor del av deltagarnas uppmärksamhet, eftersom stormaktens offensiv riskerar att omvandla den fredsbevarande insatsen till en internationell väpnad konflikt.

— Neland börjar kränka BFOR:s no fly zone (BFOR är den internationella fredsbevarande styrkan i övningen, reds. anm.), det finns neländska fartyg som håller på att försöka komma in i området som BFOR upprätthåller plus att vad som verkar vara neländska förband har landstigit på ön Gräsö strax utanför Bogalands kust, berättar Jan-Åke.

Jan-Åke Andersson, kursdeltagare på Högre officersprogrammet.

”Jag startade nästan krig i förrgår”

Scenariot är alltså helt fiktivt och simulerat. Det finns inga verkliga förband ute i terrängen, i luften eller till sjöss, utan allt utspelar sig på datorskärmar och i möten mellan de olika staberna. För den sakens skull är det inte mindre trovärdigt – nyhetssändningarna från World News Network ser ut som vilket nyhetsprogram som helst och det finns ett gediget bakgrundsmaterial att läsa in sig på om historik och olika aktörers intressen i området.

Därtill deltar också en mängd civila i övningen, många som representanter för hjälporganisationer men också i stabsarbetet som politiskt eller juridiskt sakkunniga och genderrådgivare.

En av dem är Lea Månsson, som studerar ledarskap, är aktiv i kårstyrelsen och tidigare studerat kandidatprogrammet i statsvetenskap på Försvarshögskolan. Under CJSE är hon politisk rådgivare på BFOR HQ. Att delta på övningen har varit en uppenbart omtumlande upplevelse:

— Jag startade nästan krig i förrgår. Jag jobbade ensam en morgon, när det sattes det ihop ett joint action team. Det gällde provokationerna från Neland, och jag togs in i gruppen. Man undrade om vi kunde ändra i insatsens rules of engagement. Den juridiska rådgivaren sa att det gick, och så vände de sig till mig. Jag tyckte det var OK, att det kunde ses som en eskalering både att inte göra något och att göra något att det då var bättre att agera än att inte göra det. Men jag insåg att det var rätt illa när han som håller i teamet sa ”är du säker nu, för det här could trigger an armed conflict…” Jag kom tillbaka och skrev ett sms till min mentor: Jag kan ha startat krig, det är det som händer när du lämnar mig ensam”. Ändringarna gick igenom men togs sedan tillbaka.

Lea visar upp sitt schema. Dagarna är fulla av möten med svårtydda rubriker, ibland flera stycken samtidigt.

— Jag tror att om jag är med nästa gång blir det bra mycket lättare. För det går åt så mycket energi de första dagarna - vad betyder JTCB? Vad är det för skillnad på en JCB och en JCBWG? Hur tilltalar man en general? General? Sir? Ska man niga? Hur många gånger säger man sir? Den här titelgrejen är en väldigt stor del… Bara man kan släppa det runt omkring tror jag det blir mycket lättare.

Trots intensiva dagar med mycket stress har Lea också med sig positiva erfarenheter:

— Det är en helt ny upplevelse, man får ju se en stab i arbete och det är spännande att kunna gå runt och se hur de olika funktionerna arbetar. Jag blir väldigt imponerad av att de har så bra koll. Och för mig som gillar rutiner har det varit positivt att vara en del i den här bubblan.

Konflikten till sjöss

Åter till scenariot. Även om man avvärjde en väpnad konflikt med Neland behöver deltagarna komma på hur man ska svara på stormaktens offensiv. 50 mil söderut, på örlogsbasen i Karlskrona, har en grupp officerare och civila sakkunniga samlats runt en stor pekskärm. Det har nu bekräftats att det är neländska styrkor som gått i land på Gräsö. De har dessutom blockerat Ålandsförträngningen och man bedömer att Gotska sandön ligger i riskzonen för en neländsk aggression – dels av historiska kopplingar men framförallt för att det finns intresse av att kontrollera oljefälten strax norr om ön.

Peter Thomsson pekar på skärmen i mitten av gruppen. Även han är kursdeltagare på HOP, och agerar nu stabsofficer på MCC, N5 TOPG. Han ska leda ett krigsspel som syftar till hitta risker med den egna handlingsplanen samt klarlägga Nelands dels troligaste och dels farligaste agerande.

— Scenariot vi jobbar med är att Neland dels stödjer rebeller och dels smugglar in vapen till dem. De agerar också på ett sätt som bryter mot MEZ, genom att uppehålla sig där och på så vis misskreditera vår BFOR-styrka. Neland underminerar förtroendet för BFOR genom att agera på ett sätt som vi har svårt att bemöta, berättar Peter.

Peter Thomsson leder ett krigsspel.

Hotet från Neland är allvarligt och riskerar att förändra insatsens grundläggande förutsättningar. Om det värsta händer måste officerarna ha en plan:

— Om konflikten går från att vara fredsbevarande internkonflikt till i värsta fall en internationell väpnad konflikt – hur ska vi då hantera det? Det var det vi spelade i krigsspelet. Vi behöver en omfallsplanering eftersom det låg utanför den ordinarie planen, som var att upprätthålla ordning till sjöss, berättar Peter.

Likheter och skillnader mot verkligheten

Att leda krigsspelet är en personlig höjdpunkt för Peter Thomsson under CJSE. Från tidigare i karriären har han erfarenhet av att arbeta i internationella staber, både under operation Atalanta, som går ut på att bekämpa pirater i Adenviken och operation Sophia, som inrättades till följd av osäkerheten på Medelhavet under flyktingkrisen 2015. Under CJSE har han haft en ganska fri roll, och ibland har han valt att stå tillbaka för att låta andra ta plats. Han ser både likheter och skillnader mellan CJSE och skarpt stabsarbete:

— Det som är olikt är att allt händer på en gång här, i forcerat tempo. En annan skillnad är att vi inte tar över efter någon som var här förut – alla byter på samma gång. Och många av oss är nya i rollerna, man är främmande för processerna och produkterna man jobbar med. Likheten är att man har för lite tid för varje sak, man vet inte riktigt vad som är viktigast eftersom alla tycker att just deras sak är viktigast, samtidigt som vi ska jobba för chefen som jobbar för sin chef som jobbar för ett politiskt mål. Målkonflikterna är högst realistiska.

Krigsspelet avslutas och deltagarna rör sig tillbaka till sina respektive avdelningar för att fortsätta arbetet. Vi frågar Peter vad de kom fram till:

— Några slutsatser var väldigt tydliga – den som är först på plats har bäst förutsättningar att gå vinnande ur, i synnerhet om båda parter vill undvika väpnad strid. Då blir det svårt att häva någon ur en position utan att kriga sig igenom. Det är ingen stor slutsats, men det blev väldigt tydligt. Sen fick vi också se hur viktigt det är att jobba i gemensamma operationer, det är ett sådant stort ömsesidigt beroende mellan stridskrafterna – luft, marin och land. Något som vi också har diskuterat tidigare är de risker det innebär att agera och koncentrera sig på en plats. Antingen så måste man få förstärkningar eller så innebär det risk någon annanstans. Det kommer vi titta närmare på.

Peter Thomsson, kursdeltagare på Högre officersprogrammet.

Frågor till Exercise Director

När vi besöker Peter är det övningens näst sista dag. Konflikten i Bogaland ska ta paus för att återupptas där den slutade vid nästa CJSE 2020. Kursdeltagarna på Högre officersprogrammet ska snart återgå till ordinarie studier på Försvarshögskolan, men allra först ska CJSE utvärderas och varje deltagare ska reflektera huruvida de individuella målen har uppnåtts. För att sammanfatta CJSE 2019 hör vi av oss till Försvarshögskolans vicerektor Ewa Skoog Haslum, som varit övningens Exercise Director.

Är du nöjd med CJSE 19?

— Ja, jag har tagit del av många positiva utlåtanden. Både ifrån övningsledningen och från de övade. En nyckelfaktor bakom framgången är att de som planerar övningen har gjort det i flera år nu och har stor erfarenhet.

Ser du några förbättringsmöjligheter?

— Det var en lite mindre övning i år än tidigare. Försvarsmakten deltog inte med lika mycket personal som vanligt, så en hel del av chefspositionerna bemannades av officerare från Försvarshögskolan. Vi såg att det var bra, och vi ska fortsätta utveckla möjligheten för personalen från Försvarshögskolan att gå in i olika roller. Även de civila studenternas deltagande är positivt och något som vi som högskola bör utveckla.

Under besöken i Enköping och Karlskrona har flera av de vi mött reflekterat inte bara om den egna rollen, utan även om övningen i stort. Till exempel om det är fortsatt aktuellt att öva ett internationellt scenario, med Natos internationella planeringsmodell COPD som grund för stabsorganisationerna istället för svenska PUT eller SPL, givet Försvarsmaktens strategiska inriktning mot ökat fokus på nationellt försvar. Ewa Skoog Haslum har också noterat att det är tankar som förekommer, men är inte övertygad:

— Man pratar ibland om att scenariot kan utvecklas. Vissa vill ha lite mer av ett combat-scenario, andra vill just att det ska vara lite mer nationellt orienterat – men det kan också bli kontraproduktivt givet övningsmålsättningarna. Det skulle å ena sidan kunna finnas en vinst med ett nationellt scenario eftersom vi skulle kunna få med fler myndigheter i Sverige och därmed öva totalförsvar. Å andra sidan tro att vi skulle stå ensamma i en sådan här kris nationellt, utan internationell påverkan är svårt att tänka sig. Vi har även behov av andra länders deltagande i övningen. Jag anser att COPD, som är Natos struktur, ska ses som ett ramverk. När man kan den så kan man också anpassa sig till andra planeringsmodeller. Med tanke på att COPD är det sättet vi planerar med andra länder, så anser jag det också vara väldigt viktigt att våra svenska officerare behärskar den.

Hur framtidens CJSE kommer se ut vet nog bara FM HKV och Core Planning Team, som redan nu inleder planeringen för CJSE 20. Vi låter Ewa Skoog Haslum avsluta med en hälsning till de som deltagit:

— Otroligt stort tack dels till de som planerat och dels till de som genomfört övningen - studenter, kursdeltagare och personal. Det jag framförallt är stolt över är hur bra alla har representerat Försvarshögskolan. Personer från andra organisationer och länder har fått en väldigt positiv och seriös bild av oss. Jag har varit väldigt stolt som EXDIR.

Förkortningar


CJSE – Combined Joint Staff Exercise

BFOR – Den internationella NATO-leddastyrkan i Bogaland

LCC – Land Component Command (ansvarar för styrkorna på marken)

WNN – World News Network (fiktiv nyhetskanal som bevakar händelserna i Bogaland)

JTCB – Joint Targeting Coordination Board

JCB-WG – Joint Coordination Board Working Group

MCC – Maritime Component Command (ansvarar för styrkorna till sjöss)

TOPG – Tactical Operations Planning Group

MEZ – Maritime Exclusion Zone

EXDIR – Exercise Director

COPD – Comprehensive Operations Planning Directive

PUT – Planering under tidspress

SPL – Svensk planerings- och ledningsmetod