”Analysförmågan är vårt bidrag till samhället och Sverige”

Man kan säga att Henrik Löfgren var på villospår. Visserligen ett prestigefyllt och välbetalt sådant, som utbildad socionom på ett rekryteringsföretag i Stockholm. Men passionen fanns inte där, det äkta intresset. Han klev in på Försvarshögskolan för att följa sitt hjärta. Först blev det kandidatprogrammet i militärhistoria och nu läser han fortsättningen – det nyinrättade masterprogrammet i Krig, kultur och samhälle. Han är på en motorväg mot sin framtid.

Vad handlar ämnet militärhistoria om?

Jag ser det som samspelet och sambandet mellan militära institutioner och samhällets utveckling i övrigt – i både krigs- och fredstid. Vad händer till exempel om man inför värnplikt? Hur påverkar det kulturnormer och uppfattningar och relationer mellan individen och staten? Och på vilket sätt påverkar svensk vapenindustri, exempelvis utvecklingen av JAS-plan, vår militära förmåga och samhällets utveckling i stort?

Det är viktigt att ha en förståelse för att de militära institutionerna har funnits länge och varit en central del i statens utveckling. Tvärtemot vad många kanske tror, så är militärhistoria mycket här, nu och framåt. Hur ska vi ha det imorgon, och vad blir konsekvenserna av de beslut vi fattar idag? Ju mer tid jag lägger på att studera ämnet, desto fler värden och användningsområden ser jag.

Det låter som att ni fokuserar mer framåt än bakåt i tiden?

Ja, efter kandidatprogrammet har vi inte läst bara historia. På kandidatprogrammet i militärhistoria hade vi en introtermin, och sedan börjar vi nischa oss efter intresse med en valfri termin där vi valde mellan bland annat folkrätt, ledarskap och krigsvetenskap. Någon kanske bygger sin profil mot cybersäkerhet.

Den här specialiseringen fortsätter helt naturligt på masternivå, där friheten är stor att bygga sin egen profil. Så efter avslutad kandidat och master kan en profil se väldigt olika ut, beroende på vad man fokuserat på. Vi formstöps inte, utan går på intresse. Jag tror att det är så vi kommer kunna göra mest nytta i samhället och för Sverige.

Vilken specialistkompetens tränas ni till?

Vi övas i att förhålla oss till väldigt stora mängder information. Den analytiska förmågan är vår styrka: att kritiskt förhålla oss till information, samla in, sålla och bearbeta data – och sen producera en riktigt spetsig analys. Den förmågan är essensen och vårt allra mest värdefulla vi bidrag till samhället och Sverige, som jag ser det.

Så ni läser en del?

Ja, vi läser kopiösa mängder text. Det var mycket på kandidatprogrammet, men nu på masterprogrammet är det ytterligare en nivå med ännu mer omfattande textmängder. Den analytiska förmågan utvecklas något enormt.

Var i samhället ser du att den här analytiska förmågan behövs?

Överallt. Den har relevans överallt i dagens samhälle där viktiga beslut fattas. På kandidatprogrammet gjorde jag min praktik på ett privat säkerhetsföretag, och arbetade med nutidssamhället och säkerhetshot på olika nivåer. Så fort man kliver utanför Försvarshögskolans väggar blir det tydligt att vi kommer med något av stort värde.

Med vilka ögon betraktar du det förändrade säkerhetsläget i Europa?

Mycket av det vi läser har någon form av koppling till det svenska säkerhetsläget. När det gäller Östersjöområdet lär vi oss att förhålla oss till olika historiska narrativ och händelser, som förstås ger extremt värdefulla perspektiv när man analyserar de nutida relationer mellan staterna. Rysslands invasion av Ukraina innebär att allt ställt på sin spets för mig som student vid Försvarshögskolan. Där har vi så mycket värdefull kunskap som sätts på praktiskt prov när det gäller att förstå hur konflikter uppkommit och – utifrån det – hur konflikter kan utvecklas.

I dessa tider måste det vara intressant att känna en militärhistoriker?

Ja det tror jag. Trots att mina vänner är samhällsmedvetna akademiker, så har jag förstås ett initierat perspektiv och en annan sorts analys. Det blir stor skillnad.

Så vad säger en militärhistoriker om nutidsmänniskan och vår samtid?

Vi lever i en uppkopplad, sammanlänkad och i viss mån historielös tid, där många bara har blicken på det som händer exakt nu i en begränsad kontext. För min generation 90-talister har exempelvis de som haft ett militärt intresse varit något av ett skämt. Det har betraktats ungefär som en konstig hobby med konstiga kläder som några få hållit på med, och som varit lätt att raljera över. Men du behöver inte backa långt för att ha ett Sverige som varit helt krigsberett av en god anledning. Sen kommer det en nedrustning – och ja, nu svänger det igen.

För att fatta kloka beslut idag är det helt nödvändigt att ha en förankrad kunskap och förståelse för vad vi som samhälle går igenom och möter, och hur vi har agerat tidigare. Vi behöver ett utzoomat perspektiv. Vi behöver analysera kontinuitet och förändring.

Det är en sliten klyscha, men det är sant att historien har en tendens att upprepa sig, och det gäller även samhällsfrågor som vi tror är unika för vår tid.

Masterprogrammet i Krig, kultur och samhälle inrättades hösten 2021 och du tillhör första kullen. Hur känns det?

Det känns fantastiskt. Jag kommer fortfarande ihåg när jag fick höra om det första gången. Det var under andra året på kandidatutbildningen, och jag pratade med en lärare om hur man skapar sig en akademisk karriär i ämnet. Han berättade att de hade det här på gång, och sedan dess jag följt varje steg och uppdatering. När det stod klart att masterprogrammet blev av, så blev jag verkligen jätteglad. För jag har fastnat stenhårt för skolan och ämnet och var väldigt angelägen om att få fortsätta på masternivå.

Vart ser du att masterprogrammet kommer ta dig i framtiden?

Jag tycker att det är väldigt kul att hålla på med teori och metod. Det är något speciellt med processen där man kan skapa ny kunskap och nya perspektiv på befintlig kunskap. Så under de här åren har jag börjat intressera mig för forskarutbildning. Min drömkarriär är inom en akademisk bana, och då behöver jag mastern. Att mastern kom till är lite som att himlen öppnat sig. Jag känner att jag haft extremt flyt.

Hur ser din masterklass ut?

Av totalt 17 kom några direkt från kandidaten i militärhistoria, som jag, några har militär bakgrund, och sen är det blandade kandidater, som statsvetenskap och historia från andra universitet. Några har jobb som är kopplade till historia, någon är inom kultursektorn.

Alla har ett engagemang, en passion och ett driv i ämnet – precis som det ska vara på masternivå. För mig är det helt otroligt att kunna sitta och prata med någon som är lika intresserad som jag av att vrida och vända på brittisk och tysk kolonialpolitik under de första åren på 1900-talet. Masterklassen är en väldigt speciell miljö med individer som verkligen kan och verkligen är intresserade. Det är himmelriket.

Vad mer kan man förvänta sig av masterprogrammet i Krig, kultur och samhälle?

Ett öppet och utmanande intellektuellt klimat och en oerhört engagerad och seriös lärarkår med goda och nära relationer med studenterna. Vi har en stående inbjudan till deras forskningsseminarier, där de diskuterar sin egen forskning. Så känner man sig själv och vet man vad man är ute efter, så finns det obegränsade möjligheter att utveckla det och tillförskansa sig relevanta kunskaper. Här finns det resurser.