Hur påverkas Rysslands grannländer av hybridkrigföring?
I antologin Russian Warfare and Influence: States in the Intersection Between East and West ligger fokus på hur de baltiska staterna, Belarus, Serbien och Georgien påverkas av sin position i skuggan av Ryssland och den hybridkrigföring de utsätts för.
Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har världens blickar riktats dels mot Ryssland självt, dels mot hur Ukraina och västvärlden hanterar det ryska hotet. Men det finns ett antal stater i Rysslands närhet som inte fått vara med så mycket i diskussionen, menar Niklas Nilsson, docent och lektor vid Institutionen för krigsvetenskap.
Tillsammans med Mikael Weissmann, lektor och docent vid Institutionen för försvarssystem, fick han därför idén att sätta ihop en antologi med fokus på länderna i gränslandet mellan öst och väst: Belarus, de baltiska staterna, Serbien och Georgien. Resultatet blev boken Russian Warfare and Influence: States in the Intersection Between East and West.
– De som skriver är antingen lokala skribenter som kommer från de här länderna, eller externa experter med god inblick utifrån att de följt utvecklingen under lång tid. Det var viktigt för oss att få det lokala perspektivet, säger Niklas Nilsson.
Stora skillnader mellan länderna
Annars pratas det gärna om länderna som om de är passivt utsatta för Ryssland, anser han.
– Vi ville ha med aktörsperspektivet. Det här är ju mer eller mindre självständiga suveräna stater med en egen agenda som de agerar utifrån när de försöker hantera Ryssland.
Den ryska agendan mot länderna i antologin varierar mycket utifrån de olika kontexterna, och vad Ryssland har möjlighet att göra just där, enligt Niklas Nilsson. Belarus är till exempel väldigt beroende av Ryssland, medan de baltiska länderna har en helt annan position med medlemskap i EU och Nato. Där arbetar man exempelvis med att påverka ryska minoriteter i befolkningen.
– Sedan har vi Serbien, där den ryska politiken snarast erbjuder den serbiska regeringen en möjlighet att balansera mellan EU och Ryssland och delvis spela ut de här aktörerna mot varandra. I Serbien är det ryska inflytandet inte nödvändigtvis en dålig sak för regimen.
Det finns också gemensamma nämnare i hur de ryska försöken till påverkan tar sig uttryck - man knyter till sig lokala politiska eliter och gör dem beroende av ryskt stöd, och försöker påverka informationsmiljön i länderna på sätt som gynnar Ryssland.
– Man framför olika narrativ som kan gå ut på att underminera västliga institutioner och misstänkliggöra EU:s och Natos verksamhet. På senare år har det handlat mycket om att föra fram en rysk version av vad som händer i Ukraina, säger Niklas Nilsson.
Kontentan av boken är att det finns en stor variation i hur Rysslands agerande ser ut och hur de närliggande staterna valt att hantera och bemöta det, menar han.
– Både förutsättningarna och intresset från de som utsätts ser väldigt olika ut. Det är en breddning av perspektivet jämfört med diskussionen om hybrida hot och påverkan som nästan uteslutande handlar om etablerade liberala demokratier i Västeuropa.
Mer desperat ryskt agerande att vänta
En annan slutsats, enligt Niklas Nilsson, är att Ryssland nu fokuserar sina militära resurser på kriget i Ukraina samtidigt som de vill fortsätta vara en internationell aktör med ambitioner mot grannländerna. Det kan leda till en ökad användning av andra medel för att behålla kontroll och inflytande.
– Påverkanskampanjer och även sabotage blir mer och mer omfattande. Det är ett mönster vi ser på flera platser. Vi kan förvänta oss ett mer aggressivt och desperat ryskt agerande ju längre tid kriget fortgår.
Publikation
Antologin Russian Warfare and Influence: States in the Intersection Between East and West är publicerad på Bloomsbury Open Access, Politics & International Relations 2024
Redaktörer är Niklas Nilsson och Mikael Weissmann.
Sidinformation
- Av:
- Kommunikationsavdelningen/frilansskribent Emmeli Nilsson
- Publicerad:
- 2024-12-12
- Senast uppdaterad:
- 2024-12-13