Varför vill militären alltid gå till anfall?

Varför dominerar offensiven det taktiska tänkandet bland svenska officerare? Vad kommer det sig att idén att ”anfall är bästa försvar” har blivit en medfödd sanning?

I en aktuell studie från Försvarshögskolan svarade åtta av tio tillfrågade arméofficerare att de anser att offensiv krigföring dominerar militärt taktiskt tänkande. Även bland officerare generellt återfanns samma uppfattning hos var sjätte officer.

– Det offensiva tänkandet har genomsyrat såväl studiet av den militära historien som utbildning och är någonting som fortfarande reproduceras i den militära utbildningen och det militära arvet. Detta kan vara problematiskt då det finns en risk att taktiska beslut tas på felaktiga grunder. säger Mikael Weissmann, docent i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan som tillsammans med övlt Peter Ahlström, tidigare chef för marksektionen vid Försvarshögskolan, står bakom den aktuella studien Mirror, mirror on the wall, who is the most offensive of them all? – Explaining the offensive bias in military tactical thinking som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Defence Studies.

Officerare fostras till anfall

– Vi finner i vår studie att det mest centrala för att förstå offensiven dominans kan länkas till utbildningen av officerare och den kultur som genomsyrar officerskåren. Detta är nog även någonting som de flesta officerare kan känna igen sig i, att det både i utbildningen och det militära arvet finns en fostran där offensiven och anfall ligger i fokus och uppmuntras. Det offensiva paradigmet märks i allt från vilka historiska händelser som man föredrar att studera, det militära språkbruket, liksom de fältövningar och krigsspel som används i utbildningen, säger Peter Ahlström.

Mindre framgångar räcker

Weissmann och Ahlström pekar också på att dagens moderna krig ytterligare ger grund för att problematisera den offensiva taktikens fördelar. De flesta av dagens krig är inte stora krig som kräver en absolut och total vinst utan det kan räcka med mindre framgångar i kriget för att nå sina mål konstaterar författarna. Ett sådant exempel kan till exempel vara att man bara vill skapa så mycket problem att en tredje part känner sig manad att ingripa. Ytterligare ett problem återfinns i storleken på många av dagens småstaters försvarsmakt som helt enkelt inte har en storlek som tillåter offensiva operationer eller inriktningar.

Defensiva spelar stor roll

– Det är viktigt att vara medveten om vilka invanda tankemönster och tendenser man har som officer, både för att vara framgångsrik taktiskt och för hur man själv utbildar sina soldater och officerskollegor, säger Mikael Weissmann.

Forskarna menar att detta inte minst gäller oss i Sverige då vi både har mycket begränsade resurser och därtill en doktrin som går ut på att vi skall vinna tillsammans med andra och inte förlora ensamma. Detta är det försvarskoncept som är skriven i Militärstrategisk doktrin 2016.

– Det defensiva borde spela en stor roll, och vara en central del i försvaret av Sverige och särskilt i den kommande försvarsperioden där försvarsberedningen ansätter 3 månader som en rikttid för att motstå väpnat angrepp. I ljuset av detta så bör de strategiska och operativa slutsatserna leda in oss på offensivens och defensivens tolkningar och konsekvenser, säger Peter Ahlström.

Vidare studier

Författarna menar här att det är lämpligt och naturligt att framgent närmare studera de uppfattningar som råder avseende anfallet, försvaret, och offensiven och defensiven i Försvarsmakten.

– Vi menar att det finns en diskrepans i officerens tänkande mellan taktiska val och att sätta dessa i en operativ eller strategisk kontext.Om försvarsberedningens ordförande och beredningen väljer att uttrycka tiden som 3 månader där vi ska klara av att stå emot ett väpnat angrepp så borde nästa analys vara i vilket eller vilka rum ska vi vara offensiva eller defensiva, det vill säga återta eller släppa ett rum samt i vilken tid.

Mirror, mirror on the wall, who is the most offensive of them all? – Explaining the offensive bias in military tactical thinking, Peter Ahlström, Mikael Weissmann, Defence Studies, 2019, doi: 10.1080/14702436.2019.1599287