Nya perspektiv på internationell politik utifrån aikidos principer

I en artikel som publicerats i den vetenskapliga tidskriften European Journal of International Relations undersöker Linus Hagström och Niklas Bremberg hur lärdomar från kampsporten aikido skulle kunna tillämpas i internationell politik och när de i någon mån redan förekommer där.
– Vi visar exempel på när internationell politik redan bedrivs mer eller mindre i enlighet med aikidos principer, säger Linus Hagström.

Artikeln kan ses som ett tankeexperiment där internationell politik analyseras utifrån lärdomar från aikido. Den ingår i en tradition som kallas ”non-western international relations theory”, som utgår från andra perspektiv än de som är centrala i Europa och USA.

– Jag hoppas att artikeln kan bidra till att man ser saker ur en annan vinkel och att det i sig kan förändra någonting. Vi menar inte att stater och internationella aktörer på något sätt omedvetet utövar aikido, det handlar snarare om att visa att de här förhållningssätten till viss del redan förekommer i internationell politik, säger Linus Hagström, professor i statsvetenskap vid Försvarshögskolan.

Både han själv och artikelns medförfattare Niklas Bremberg, docent och biträdande universitetslektor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, har tränat aikido sedan de var i tonåren och idén att titta på internationella relationer utifrån aikidons principer har funnits med länge.

– Jag började fundera på det här redan 2003 när jag läste en artikel som beskrev Japan som en aikido-stat, vilket jag inte alls höll med om. Sedan har tankarna funnits med i bakhuvudet tills jag och Niklas började prata om att göra någonting av det för några år sedan, och på den vägen är det.

Utifrån praktikteori – teorin om att den sociala verkligheten upprätthålls av handlingar på ett vanemässigt sätt – argumenterar han och Niklas Bremberg för att mer medveten användning av aikidopraktik i internationell politik skulle kunna förändra denna i grunden.

Empati och ömsesidighet

– Aikido är inte pacifism; det är en krigskonst där man helst inte ska behöva använda sitt vapen. Målet är att förebygga de attacker som kan tänkas komma på ett så kreativt sätt som möjligt. Det handlar också om att behandla sin motståndare på ett omsorgsfullt och empatiskt sätt så att hen känner sig omhändertagen. Det är bara då det går att kasta sin motståndare i aikido. Om man däremot använder våld eller andra tvångsmedel ger det ofta upphov till motstånd, förklarar Linus Hagström.

Ett nyckelbegrepp är ömsesidighet. I aikidoträning turas man om att attackera varandra och försvara sig. Det föder en inställning att alla måste kunna acceptera de försvarsmetoder som används. Inom aikido finns också en ödmjukhet och nyfikenhet inför det faktum att det inte är möjligt att känna sig helt säker, men också en strävan efter att försöka förstå och hantera upplevda källor till osäkerhet på ett empatiskt sätt i stället för att se dem som hot eller ta till våld.

Framgångsfaktorer förenliga med aikidos principer

– Ett exempel vi analyserar är biståndsprojekt. När man inte tar hänsyn till mottagarna kan projektet misslyckas, medan det kan bli väldigt rätt när man involverar dem. Samma sak gäller för till exempel fredsbevarande insatser och ursäkter. De kan bli rätt, men också helt fel. De framgångsfaktorer som litteraturen lyfter i alla dessa fall är sådana faktorer som vi menar är förenliga med aikidos principer; det handlar om att förstå motparten, sätta sig in i dennas behov och inte kränka eller använda tvång.

Internationella säkerhetssamarbeten, som Nato och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), är ett annat exempel.

– Om man utgår från aikido-principen om att det alltid kommer att finnas något som inte är helt perfekt, men att man ska sträva ditåt och kan komma en bit på vägen, så kan vi när vi jämför OSSE och Nato konstatera att OSSE är mer förenlig med aikido. Samarbetet är mer inkluderande och man försöker föra en dialog även med dem som står långt ifrån ens egna ståndpunkter.

Vad skulle kunna hända om internationella relationer tog större hänsyn till aikidons principer, som empati och ömsesidighet?

– Vissa skulle nog mena att aikido är ett naivt förhållningssätt som dessutom kan skapa fördelar för dem som ses som fiender. Men den tanken förutsätter ju att aktörer är statiska och inte kan förändras. Vi kan i stället tänka att även fientligt sinnade stater kan ändra sina förhållningssätt om relationerna och förutsättningarna förändras, säger Linus Hagström.

Josefin Svensson