Motstånd mot jämställdhet i Försvarsmakten

I en ny artikel analyseras Försvarsmaktens kollektivavtal där det 2017 gjordes en särskild satsning för att höja kvinnors löner. Målet var att kvinnors medellön skulle uppgå till 95 procent av männens.
– Analysen visar bland annat att jämställdhetsarbetet inom Försvarsmakten är kontraproduktivt och leder till att brister i organisationens arbete med bredare jämställdhetsfrågor upprätthålls, säger Frida Linehagen, doktorand i ledarskap och ledning vid Försvarshögskolan.

I samband med Försvarsmaktens kollektivavtal 2016-2017 (RALS 2016–2017) gjordes en satsning för att höja kvinnors lönenivåer. Särskilda medel avsattes för att kvinnors medellön på försvarsmaktsnivå skulle uppgå till minst 95 procent av männens. Satsningen kom till stånd efter att man efter flera års uppehåll gjort en lönekartläggning i organisationen som pekade på att lönerna inte var jämställda.

– Som en åtgärd för jämställdhet är detta anmärkningsvärt eftersom 95 procent av männens löner inte är detsamma som en jämställd lön, säger Frida Linehagen, kapten i marinen och doktorand i ledarskap och ledning vid Försvarshögskolan.

Kritisk diskursanalys

I en ny studie som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Journal of Gender Studies granskar hon kollektivavtalet med hjälp av Bacchis ramverk, en metod som kritiskt analyserar hur frågor framställs och vad som inte problematiseras eller lyfts i materialet.

– Det är en metod för diskursanalys som ställer frågor till underlaget på ett sätt som synliggör sådant man annars missar. Man kan säga att den belyser det som finns mellan raderna och vad man undviker att ta med i materialet, säger Frida Linehagen.

Diskursanalysen stödjer teorin om dolda strukturer och pekar på rådande maktförhållanden. När det gäller jämställdhet nämns ofta Försvarsmaktens värdegrundsarbete, där man många gånger talar om att det tar tid att förändra värderingar och synsätt.

– Till skillnad från det långsiktiga arbetet med att förändra synsätt borde ojämställda löner vara något som man kan förändra på kort sikt genom att helt enkelt höja kvinnors löner så att de hamnar i nivå med männens. Men det har man inte gjort, vilket kan tolkas som att det finns ett motstånd mot jämställdhet i organisationen, säger Frida Linehagen.

Att det i avtalet står att målet inte är att kvinnors löner ska uppgå till 100 procent av männens löner pekar också på att organisationen reproducerar ojämlikhet genom sina insatser, menar hon.

– Det skulle till viss del kunna förklara varför åtgärder för ökad jämställdhet tenderar att misslyckas.

Lyfter det som inte syns

Analysen tittar även på vad avtalet lägger fokus på, och vad som inte nämns. Det är till exempel tydligt beskrivet hur de extra medlen skulle betalas tillbaka om de inte kom till användning, men när det gäller hur pengarna skulle fördelas fanns det inga detaljerade anvisningar.

– Det verkar vara viktigare att pengarna lämnas tillbaka på rätt sätt än att man får ett ramverk för hur de ska användas. Det leder till att fokus hamnar fel och tyder på att jämställdhetsarbetet inom Försvarsmakten är kontraproduktivt.

Analysen indikerar också att det finns en strukturell motvilja och oförmåga inom Försvarsmakten att på allvar ta itu med organisationens jämställdhetsfrågor.

– Eftersom motstånd mot jämställdhetsarbete vanligtvis är dolt och implicit, bidrar studien med ett exempel på att ett sådant motstånd faktiskt kan identifieras som öppet och explicit, och därför lättare kan utmanas, säger Frida Linehagen.

Josefin Svensson