Natos forskningsverksamhet i fokus

I rapporten Natos forskning redogör Magnus Christiansson, universitetslektor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan, för hur Natos forskningsverksamhet fungerar.

Rapporten inleds med en beskrivning av de olika organisatoriska enheterna inom Nato, följt av en analys av vad Natos forskningsverksamhet består av och hur den kan kategoriseras och förstås.

– I den sista delen belyser jag några av valmöjligheterna och utmaningarna för Sverige inom ramen för Natos forskningsverksamhet och diskuterar kort möjliga vägval, säger Magnus Christiansson.

Central överblick av Natos forskningsverksamhet saknas

Natos forskningslandskap beskrivs i rapporten som en arkipelag, med en rad olika initiativ på olika nivåer och inom olika fält.

– Det finns en mängd organisationsenheter och verksamheter som är relaterade till Natos forsknings- och studieverksamhet. Det finns dock ingen central överblick över hur den är uppbyggd och finansierad. Olika delar av Nato ägnar sig åt olika typer av forskning och de finansieras av olika delar av Natos budget, eller helt utanför den samma, säger Magnus Christiansson.

Det som däremot centraliseras är den kravställning av tekniska system som blir ett konkret uttryck av de vägval som medlemsländerna kan ta med utgångspunkt i forskningsresultat och rekommendationer.

Kvalitet och uppföljning

En av utmaningarna för Natos forskningsorganisation gäller kvalitet och uppföljning.

– Det kan vara svårt att ha kontroll över en verksamhet som är decentraliserad och där Nato i praktiken blir beroende av andra institutioner. Många av de ”forskningsrapporter” som produceras inom forskningsverksamheten har mer karaktären av tankepapper är regelrätt faktagranskade artiklar, säger Magnus Christiansson.

Låg kunskapsnivå om Natos forskning i Sverige

Han menar att utmaningarna med det svenska Nato-medlemskapet kan delas in i två dimensioner: att lära sig Nato och att bestämma sig för vad man vill med Nato.

– Det här gäller även för forskningsverksamheten. Eftersom Natos forskningsorganisation är fragmenterad och decentraliserad, finns det möjligen behov av att någon myndighet ges uppgiften att informera intressenter i det svenska systemet.

En hypotes är att kunskapsnivån rent allmänt är låg och mycket låg vad gäller Natos forskningsorganisation.

– Att öka kunskapen handlar både om att forskare i Sverige får upp ögonen för Nato, och att föra ut den svenska forskningen som en möjlighet för Nato som organisation.

Det kan också finnas behov av att någon myndighet får rollen som nationell koordinator för Sveriges forskning inom Nato.

– Det finns en stor utmaning för Sverige att försöka bygga och bli en del av de relevanta nätverk av intressenter som har liknande inriktning och forskningsprofil. Detta behöver utredas vidare, konstaterar han.