Ukrainska officerare delar med sig av sina lärdomar

I början av juni träffade officerare från Försvarsmakten officerare och militära lärare från Ukraina som var i Sverige för att dela med sig av lärdomar från kriget mot Ryssland.

– En unik möjlighet att lära känna fienden, säger överstelöjtnant Mattias Söderberg.

Vi träffar Mattias Söderberg och kollegan överstelöjtnant Annelie Olausson under tredje och sista dagen av en kurs vid Försvarshögskolan där ukrainska kolleger presenterar sina slutsatser från kriget.

Olausson arbetar för närvarande som chef för försvarsplaneringssektionen vid Försvarsstaben. Mattias Söderberg är också vid högkvarteret, där han är chef för genomförandesektionen på operationsledningens logistikavdelning.

– Våra doktriner, strategier och taktiska reglementen är i stor utsträckning i linje med våra ukrainska motsvarigheter. Vi tänker, planerar och tränar redan på liknande sätt på taktisk nivå. Men på högre ledningsnivåer skulle jag säga att vi behöver fokusera mer på det som behövs här och nu, säger Annelie Olausson.

Likheterna handlar bland annat om små, mobila och flexibla ledningsplatser, att behärska gemensamma operationer, det vill säga att kombinera flyg-, marin- och markstridskrafter, och att leda genom uppdragstaktik som ger handlingsutrymme långt ut i förbanden.

Samtidigt ser både Olausson och Söderberg stora behov av förbättring: Ett förändrat tankesätt som sätter mer fokus på kärnuppdraget och låter det vara styrande för produktionsplaneringen. Enkelt uttryckt att låta "krigset" går före "prod" (fredstida produktion av nya förband).

Förändra anskaffningsprocesserna

De ser även behov av större flexibilitet vid upphandling av försvarsmateriel för att kunna göra snabba upphandlingar när det behövs och få större möjlighet att tänka bortom de ordinarie omfattande upphandlingsprocesserna.

– Titta på ukrainarna som tar hjälp av unga ingenjörer och techmänniskor för att snabbt få fram det de behöver och som köper billig civil utrustning direkt från butikshyllan och modifierar för krigets behov, kommenterar överstelöjtnant Mattias Söderberg.

– Medan vi riskerar att spendera 20 år på att upphandla och utveckla det perfekta ledningssystemet. När det väl är klart är det föråldrat, säger Olausson.

När det gäller större, komplexa system som ubåtar och flygbåtar menar både han och Olausson att de omfattande militära anskaffningsprocesserna även i fortsättningen kommer att vara viktiga.

Cyberkrig och informationsoperationer

Det är en varm försommardag i Stockholm, någon vecka efter att universitetets civila studenter lämnat lärosätet. Det råder ett relativt lugn på högskolan.

I en föreläsningssal är cirka 50 svenska officerare samlade. En grupp om drygt tio officerare och universitetslärare från Ukrainas försvarshögskola i Kiev är här för att föreläsa och delta i seminarier om Ukrainas erfarenheter från striderna mot Ryssland. De täcker områden som logistik, informationsoperationer, luftförsvar, drönare, militär utrustning och stöd från väst till Ukraina, och även hur ukrainarna under pågående krig kontinuerligt arbetar med att omsätta erfarenheterna. Inget som avhandlas är hemligstämplat, men för att uppmuntra öppna diskussioner tillåts bara deltagarna närvara i rummet och ingen får lov att citera det som sägs.

Vi får en möjlighet att träffa överste Iryna Izhutova och överste Yurii Punda från den ukrainska delegationen. Båda är officerare och medarbetare vid ukrainska försvarshögskolan i Kiev.

Utbildning i skyddsrum

Generallöjtnant Mykhailo Koval, som är rektor för ukrainska försvarshögskolan, deltar i den ukrainska delegationen. För ungefär ett halvår sedan var han ställföreträdande befäl för de ukrainska styrkorna i Bachmut.

Ukrainarna har fortsatt att utbilda officerare under hela kriget. De anpassade sig snabbt till situationen genom att göra utbildningen kortare och mer komprimerad, med längre studietimmar och ökad studietakt.

– Det är imponerande hur de under pågående krig lyckas utbilda soldater och officerare för att hela tiden sätta upp nya enheter. Det kan vi lära av, säger Mattias Söderberg.

Drönare och annan ny teknik

Olausson och Söderberg framhåller ett område där Sveriges försvarsmakt behöver ta ett steg framåt för att möta det moderna krigets krav: det som kallas "ny" teknik och bland annat handlar om drönarteknik och elektronisk krigföring.

Olausson tar också upp frågan om att alla system optimalt ska vara fullständigt integrerade, kunna fungera ihop och "kommunicera" med varandra, det som i militärt språkbruk brukar kallas för interoperabilitet..

– Ukraina har fått vapen och system från nästan alla västländer. Dessa system är inte interoperabla i sig själva, men de lyckas ändå använda dem på ett bra sätt. Imponerande. Det visar flexibilitet och kreativitet.

Behov av att förkorta planeringscykler är ytterligare ett förbättringsområde.

– Har det någonsin hjälpt oss att titta 20 år framåt? säger Annelie Olausson och hänvisar till Försvarsmaktens återkommande, långsiktiga perspektivstudie - internt ofta kallad "Perpen".

– Världen förändras snabbare än på en tio- eller tjugoårig cykel.

Söderberg nickar. Han säger att sexmånaderscykler verkar rimliga med tanke på Ukrainas erfarenhet.

Ha alltid kärnuppdraget i åtanke

Båda återkommer till behovet av mer smidiga processer, att inte låta sökandet efter det perfekta stå i vägen för det som duger, "good enough". De säger att det handlar om kultur och tankesätt, att alltid ha kärnuppdragets krav i åtanke.

– En sak som överraskade mig är hur dåligt ryssarna presterar när en operation drar ut på tiden. De verkar helt oförmögna att samordna sina enheter, även inom en enda försvarsgren. De verkar dåligt tränade och dåligt förberedda för uppgiften, säger Mattias Söderberg.

– Därför är det så viktigt att vi slutar betrakta uppdraget i krig och fredstida produktion som två separata saker. Om vi dras in i en konflikt, antingen direkt eller genom att försvara en allierad i en möjlig framtida Natoallians, måste vi kunna föra krig och samtidigt fortsätta producera nya förband, för att kunna fortsätta strida under lång tid, säger Olausson.

Sedan 22 februari förra året har vi fått lära oss att de ryska förbanden förefaller ha stora brister och Ukraina har visat sig ha motståndskraften och förmågan att försvara sitt land. Kursen erbjuder ett unikt tillfälle att lära sig mer, direkt från ukrainska officerare och få möjlighet att diskutera.

När vi frågar de ukrainska gästerna vad som har gjort dem så motståndskraftiga mot rysk aggression säger de helt enkelt att det inte finns några alternativ.

– Det är vårt hem vi kämpar för.

Mattias Söderberg reflekterar över skillnaderna. Sverige har förvisso kunskap och övar på rätt sätt för att möta fienden

– Men för ukrainarna handlar det om liv och död och nationens överlevnad. Mycket blir självklart i ett sådant läge. Om du är soldat i skyttegravarna lägger du helt enkelt inte upp foton på sociala medier eftersom för det kan leda till att dina stridskamrat dödas. Det är ett existentiellt krig. Och sedan kommer de till oss i Stockholm i vackra juni. Kontrasten ...

De ukrainska kollegerna betonar att även om det är deras land som är i krig så slåss de för många länders räkning, inklusive Sveriges.

– Vår och er fiende är oförutsägbar och kriget är bara några timmar bort från Sverige, säger Izhutova.

Vad har de då för råd att ge oss i Sverige?

– Ni måste ha en gemensam idé, gemensamma värden som hela samhället ställer upp på och vill försvara säger Yurii Punda.

Både han och kollegan Izhutova uttrycker att besöket i Sveriges är givande även för dem.

– Frågorna från de svenska officerarna gör att vi också lär oss nya saker, säger Punda.

En mer tillåtande kultur

I Försvarsmakten är uppdragstaktik en grundläggande del av doktrinen och man talar gärna om en ansvarskultur – en organisationskultur där var och en tar stort ansvar. Frågan är om det leder till en tillåtande kultur där medarbetare och chefer uppmuntras att tänka utanför boxen, ifrågasätta gamla antaganden och agera.

Olausson och Söderberg upplever att organisationens logik handlar om att undvika misstag i relation till rutiner, metoder och regler.

De tycker att det är bra att kursen äger rum vid Försvarshögskolan, där framtida militära ledare utbildas och tränas just i att tänka kritiskt, vara flexibla och kreativa.

– Efter att ha träffat ukrainarna är behoven ännu tydligare och brådskande. Ytterst handlar det om att rädda liv på slagfältet, inte om att följa en specifik rutin eller process till punkt och pricka, säger Mattias Söderberg.

– Vi behöver alltid tänka: Hur ska vi göra detta när vi utför vårt kärnuppdrag, när Sveriges eller en allierad nations framtid står på spel? säger Annelie Olausson.