Teori blir verklighet i unika stressövningar

Från höga höjder till djupt vatten, från fysiska utmaningar till tidspressade uppgifter. Under två heldagar får kadetterna på Officersprogrammet genomgå ett antal olika stressövningar för att lära sig ledarskap under påfrestande förhållanden.

Kadett Maja Pettersson sitter i en byggnad på Berga örlogsbas med ett 20-tal av sina studiekamrater. Med ungefär tio minuters mellanrum blir två av dem uppropade och får gå ut ur rummet. De vet inte vad som väntar där ute – bara att det är en praktisk övning där de ska hantera stress och känslor under påfrestande förhållanden.

– Att inte veta exakt vad som kommer att hända kan vara stressande i sig. Alla förstår ju också att övningarna kan innehålla sådant som många är lite rädda för, som till exempel höga höjder eller trånga utrymmen, säger Maja Pettersson.

Hon och de andra studenterna på Officersprogrammets andra termin går just nu grundkursen Ledarskap 2 där övningen ”Segervisshet” ingår. Övningen består av sex delmoment och kadetterna är uppdelade i lika många plutoner, som roterar mellan delmomenten under två heldagar på Berga och på Livgardet i Kungsängen. Vissa moment genomförs inomhus, andra utomhus. Några moment utförs enskilt, några i par och några med hela plutonen. Ibland måste kadetterna bära särskild utrustning, men ibland behövs bara fältuniform och det egna psyket.

Ovisshet och tankar kan försvåra

Efter en dryg timmes väntan blir Maja Pettersson och en av hennes studiekamrater uppropade. Utanför rummet väntar en övningsinstruktör som berättar att de ska bära rökdykardräkt, hjälm, andningsmask och tuber under hela övningen. Instruktören hjälper dem att få på sig utrustningen och förklarar hur den fungerar. Däremot avslöjar han inte vad övningen går ut på eller hur lång tid den beräknas ta.

– Först börjar tankarna snurra: Kommer det att brinna någonstans? Hur är det att andas med tuber? Och direkt när jag såg ansiktsmaskerna märkte jag att visiren var förtejpade, så jag undrade också hur det skulle gå att göra övningen utan att se någonting, berättar Maja Pettersson.

Tidigare under dagen är det flera officersstudenter som har valt att avbryta övningen i just den här stunden; när de bär full rökdykarmundering och med förtejpade ögon blir bortledda till övningsplatsen utan att veta vad som väntar. En av dem berättar efteråt att det var klaustrofobi, känslan av att vara instängd i den tunga utrustningen, som gjorde det svårt att fullfölja övningen. En annan tyckte att det var obehagligt att andas med tuber och började fundera på hur länge luften skulle räcka.

Men Maja Pettersson lyckades bemästra sina inledande tankar och genomförde hela momentet:

– När all utrustning var på plats och det blev mörkt framför mina ögon tänkte jag att jag måste lita på mina andra sinnen för att klara av övningen. Jag fokuserade mycket på min andning också, det är en stressreducerande teknik som vi har lärt oss under kursen och som fungerar bra för mig.

Film som visar studenter som genomför en rökdykningsövning.

”Mer än bara högskolepoäng”

Övningen ”Segervisshet” handlar inte om att kadetterna ska genomföra alla moment från start till slut och uppnå ett visst resultat. Syftet är att ge dem praktiska färdigheter att under påfrestande förhållanden använda stressreducerande metoder och hantera känslor, såväl hos sig själva som hos andra. Det viktigaste är därför att kadetterna provar att genomföra momenten efter egen förmåga, testar olika stresshanteringsmetoder och därefter reflekterar kring sina upplevelser.

– ”Segervisshet” sker inom ramen för en akademisk kurs men kan ge kadetterna så mycket mer än bara högskolepoäng. Här får de på ett ordnat och systematiskt sätt testa sina gränser och lära känna sina känslor. Det kan i sin tur lägga grunden till ett gott självledarskap, något som de får möjlighet att fortsätta utveckla både under utbildningen och i officersyrket, säger Lars Wetterskog, lärare på Försvarshögskolan och ansvarig för grundkursen Ledarskap 2.

Samtidigt som Maja Petterssons pluton befinner sig vid delmomentet som kan framkalla klaustrofobiska känslor, är kadetterna i en annan pluton helt ute i det fria när de ska repellera ner från ett många meter högt torn. Här gäller det att stöta ifrån med fötterna från tornets avsats och stegvis hoppa ner till marken med blicken vänd mot tornets vägg. Det är inte bara en tuff uppgift för de som har höjdskräck – för vissa kan det också vara en utmaning att lita på utrustningen och på personen som säkrar.

– På Officersprogrammet finns det dels kadetter med ett knappt års militär bakgrund, dels finns det de som har varit soldater i Afghanistan eller Mali. Men oavsett bakgrund och erfarenhet har vi alla våra rädslor och reagerar olika på olika saker. Alla triggas på något sätt av momenten i ”Segervisshet”, säger läraren Lars Wetterskog, och fortsätter:

– Övningen blir en gemensam upplevelse att utgå ifrån när vi återsamlas i klassrummet på Karlberg och reflekterar kring beteenden, tankar, känslor och fysiska reaktioner under påfrestande förhållanden. Eftersom kadetterna utbildar sig till chefer är det viktigt att de kan omhänderta och reflektera kring både sin egen och andra människors stresshantering.

Självledarskap på djupt vatten

Under båda övningsdagarna befinner sig Lars Wetterskog i vattenhallen på Berga där han håller i ett av delmomenten. Här är kadetterna iklädda motoroveraller i vattnet och får göra övningar både i grupp och individuellt. Mellan varje övning samlas de på bänkarna vid sidan av bassängen och Lars Wetterskog förklarar varför de gör ett särskilt moment och hur det knyter an till teorin de har läst i ledarskapskursen. Vissa övningar handlar om att testa sin fysiska styrka och uthållighet medan andra är mentalt utmanande. Ett tydligt exempel på det sistnämnda är bakåtfallet, som snabbt blir en omtalad övning bland kadetterna.

I bakåtfallet klättrar kadetterna upp en och en i hopptornet. Där ska de ställa sig bakåtvända med hälarna över avsatsens kant, lägga armarna i kors över bröstet, spänna sina ben- och sätesmuskler – och falla bakåt. Avsatsens höjd är avpassad för att få en perfekt rotation i fallet och träffa vattenytan med huvudet först, såvida bakåtfallet utförs korrekt. Den som till exempel inte spänner musklerna eller står för långt in på avsatsen riskerar att göra ett svidande rygg- eller magplask.

– Bakåtfallet är inget jag kan coacha kadetterna till att genomföra. Jag kan bara berätta hur de ska göra och sedan är det upp till var och en att falla. Här är självledarskapet verkligen centralt, konstaterar Lars Wetterskog.

De som börjar tveka, eller vrider huvudet bakåt och tittar ner mot vattenytan, blir ofta stående på hopptornets avsats en stund. De skakar på armar och ben, andas, och gör sig redo igen. Och igen. Och igen. Nedanför hopptornet väntar kamraterna i en tyst kö. Efter flera långsamma minuter uppe på avsatsen ger några tvekande kadetter upp – medan andra till slut kliver över den mentala tröskeln och faller bakåt till vännernas ekande applåder och jubel.

– Att se någon som känner motstånd till en uppgift slutligen lyckas – den glädjen går inte att köpa för pengar. Jag har jobbat inom Försvarsmakten i 28 år och mina bästa stunder är fortfarande när jag får se kollegor vinna över sig själva och klara sådant de inte trodde var möjligt, säger Lars Wetterskog, och fortsätter:

– Jag märker att kadetterna också har den önskvärda egenskapen; att de är ödmjuka och kan värdesätta andra människors framgångar. Det är en viktig grund för att sedan lära sig hur de som officerare kan stötta, inspirera och motivera sin personal.

Film som visar hur en kadett genomför ett bakåtfall i bassäng.

Erfarenhet för framtiden

Erik Johansson är en av de kadetter som utförde bakåtfallet i bassängen utan någon längre tvekan, trots att han inte gillar höga höjder.

– Bakåtfallet var väldigt obehagligt, men samtidigt vet jag att jag måste utsätta mig för mina rädslor för att komma över dem. Dessutom är det väldigt intressant och nyttigt att få använda stressreducerande tekniker i praktiken istället för att bara prata om dem i klassrummet, säger Erik Johansson.

Både han och kadett Maja Pettersson har flerårig militär erfarenhet bakom sig – Erik som soldat vid Arméns jägarbataljon i Arvidsjaur och Maja som soldat vid Trängregementet i Skövde. Trots det har momenten i ”Segervisshet” gett dem båda helt nya erfarenheter och de ser en stor nytta med övningen.

– Även om momenten inte är krigsrelaterade så framkallar de samma känslor och reaktioner som vi troligtvis kommer att få i stressade och pressade situationer som officerare. Därför är det en väldigt bra övning, säger Maja Pettersson.

Erik Johansson ser också stora fördelar i kamratskapet som har visat sig under övningarna.

– Det blir väldigt tydligt vilket bra stöd du kan få i pressade situationer genom kamratskap och att alla hjälper varandra. För mig är det också anledningen till att jag trivs så bra inom Försvarsmakten – att alla fantastiska kollegor jobbar som ett enda lag mot ett högre syfte, säger han.