Dilemma mellan trädstammarna

Amanda Sandberg är kadett på Officersprogrammet. Hon har precis deltagit i övningen Ihärdighet, som är den praktiska delen av första terminens grundkurs i Ledarskap.

Samling på Karlberg tidig morgon. Utlåsning av vapen, in i bussar och upp till Marma övningsområde söder om Gävle. Och så rakt ut i skogen, under en vecka får teori liv under realistiska förhållanden. Enligt kursbeskrivningen ska kadetterna tränas i att ställas inför komplexa situationer där snabba beslut måste fattas under pressade förhållanden.

Kan du berätta om det dilemma ni ställdes inför?

— Vi fick vara med om flera kluriga situationer, men jag tänker särskilt på ett tillfälle när min pluton var försvarande, och gjorde en snabb tillbakaryckning för att vi fick order om att en understödjande granatkastarpluton behövde förstärkning. Under den förflyttningen gick övningsledningen in utan att vi märkte det och skapade ett dilemma. Så mycket kan jag säga, utan att avslöja och förstöra något för kommande kadetter. Så när vi kom fram till återsamlingsplatsen har vi ett realistiskt problem att ta ställning till, som drog igång känslor.

— Dilemmat var tydligt: Skulle vi ta ett helt eget initiativ utifrån vår känsla, eller vi följa orderläget, som sa att det var bråttom för oss att bege oss till plutonen som begärt hjälp. Här pausade övningsledningen själva övningen, och vi fick diskutera den uppkomna situationen i mindre grupper.

Det låter enkelt i teorin. Så varför blev det ett dilemma?

— Det var det som var så intressant och lärorikt. Det var självklart vad som är rätt agerande utifrån allt vi lärt oss, och även rent logiskt, men det blev en bra tankeställare eftersom övningsledningen skapade ett scenario som blev känslomässigt på ett sätt det aldrig kan bli i ett klassrum eller när man hör om någon annans erfarenhet. En självklar insikt var förstås att situationen påverkades av för lite mat och sömn.

— Vi kunde också märka att en insikt smög sig in i gruppen, att ute i strid blir man snabbt ett sammansvetsat gäng, och samtidigt är det ledarens rationella beslut som gäller. Och om man väljer mellan att bli av med ett par soldater man känner väl eller att riskera en hel pluton, ja då är valet enkelt. Ledarens jobb är inte att ha min rygg, utan att följa order och bedöma risker så att man riskerar så få personer som möjligt.

Hur reagerade du i dilemmat?

— Före övningen hade jag en bild av att jag är snabb med att fatta jobbiga beslut och har lätt att fokusera på uppgiften, så det var väldigt intressant att det blev annorlunda av en så enkel sak som att föra in känslor, lite hunger och trötthet. Även om jag höll huvudet kallt, så var det en bra övning att stå stark och argumentera för ett visst agerande, medan någon annan ville något annat, och att hantera känslorna i gruppen. Jag var soldat och hade ingen maktposition, men de diskussioner vi hade satte fingret på hur det kan vara att fatta beslut under press.

— Sedan återvände vi till det här fallet ur ett teoretiskt perspektiv. Det blev en helt annan sak när vi hade känslorna från den verkliga kontexten och en gemensam upplevelse att utgå från.

Kommendörkapten Per Lund: Ledarskapsteori genom övningen Ihärdighet

Kadett Isak Persson om övningen Ihärdighet: "Placerar det teoretiska i verkligheten"

Mer om Officersprogrammet