Sök

Sök

Foto: Artem Maltsev

Så ändrade Ryssland sin syn på krigets natur

Den ryska uppfattningen om krig ändrades på 2010-talet. Lärdomen var att internet och sociala medier är avgörande som icke-militära medel. Sverige måste bli bättre på att förstå Ryssland för att navigera rätt i säkerhetspolitiken, menar forskaren Oscar Jonsson.

Linjen mellan krig och fred luckras upp i en tid när cyberattacker och trollkonton breder ut sig, säger Oscar Jonsson, forskare vid Försvarshögskolan. Hans doktorsavhandling från 2019, nu omarbetad i bokform, förklarar hur den ryska synen på modern krigföring har formats genom åren.

Det nya synsättet slår igenom 2012–2014, i spåren av den arabiska våren och i upptakten till kriget i Ukraina. Upproren i Arabvärlden ger insikter om hur sociala medier kan skapa politiskt tryck, underblåst av väst enligt rysk analys. I kriget i Ukraina ett par år senare är Ryssland själv en aktör i konflikten.

Oscar Jonsson släppte februari­­–mars 2014 skrivandet på sin avhandling för att i realtid följa hur Ryssland försökte ta kommando både över Krim och östra Ukraina, men även över sociala och traditionella mediernas rapportering i Ukraina. Det som utspelade sig blev ett åskådningsexempel för hans forskningsämne.

– Under de här åren etablerades en ny överenskommelse bland de ledande eliterna i Ryssland, politiskt, ekonomiskt och militärt. Krig förstås nu inte längre enbart som väpnat våld. Kriget omfattar även informationskrigföring, informationspåverkan och politisk subversion, säger Oscar Jonsson.

Fokus förflyttas

Så vad är det nya? Krig har alltid varit militärt våld och propaganda. Men om relationen dem emellan tidigare uppskattades till 80/20 så är förhållandet idag snarast 20/80 eller rentav 10/90, enligt ryska militärstrateger, som Oscar Jonsson citerar i boken. Drivkraften i förändringen är teknikutvecklingen (som lett fram till informationsrevolutionen).

Cyberattacker, trollkonton och kampanjer på sociala medier är effektiva medel att skapa opinion, sabotera infrastruktur och undergräva tillit i samhället. De mest kända exemplen på nya och gränsutmanande metoder, är den ryska inblandningen i USA:s presidentval och nervgiftattacken mot dubbelagenten och brittiske medborgaren Skripal i Salisbury 2018. Användandet av de nya medlen innebär också att frågan om vi befinner oss i ”djupaste fred”, inte är så enkel att besvara entydigt, menar Oscar Jonsson.

Foto: Rob Walsh

– Ska du genomföra en cyberattack kan du inte vänta tills konflikten startar. Du måste komma in i motståndarens system och installera programvaran långt innan. I cyberrymden pågår ständiga intrångsförsök, så även här. FRA uppgav 2017 att Sverige utsätts för 10 000 fientliga aktiviteter i månaden från främmande statliga aktörer.

Den arabiska våren markerar, som sagt, ett skifte i rysk uppfattning. Men till grund för omsvängningen ligger också färgrevolutionerna inom den forna sovjetiska maktsfären och på Balkan. Den ryska eliten kände sig dessutom utmanad av de inhemska protesterna som skakade regimen 2011–2012 och det moraliska stöd som demokratikämpar fick från väst.

– Det är då som president Putin beskyller USA, och i synnerhet utrikesminister Hillary Clinton för att stödja protesterna. I det ryska seendet är det här en del av västs approach till våldsanvändning på 2000-talet, ett försök att provocera fram fler färgrevolutioner efter Georgien, Ukraina och Kirgizistan.

Porträtt av Oscar Jonsson.

Ryska militärteoretiker ligger ofta längre fram än de västliga i förståelsen av det nya.

— Oscar Jonsson

- Nu ser man färgerna inte som enstaka fenomen, eller lokala protester mot korruption, utan som västs främsta sätt att få genomslag för sin strategi och sina idéer om demokrati och marknadsekonomi ska utformas.

Ryska strateger i framkant

Den ryska uppfattningen om västs cyberkrigföring må vara överdriven, men farhågorna är inte helt gripna ur luften, menar Oscar Jonsson. Internet är från början en skapelse av den amerikanska militären, men hade det i stället skapats av underrättelsetjänsten GRU så hade skepsisen varit utbredd i väst, menar Oscar Jonsson. Och det går att förstå att Ryssland ser sig som pressat i en värld där väst har fått flera allierade och där man själv har få vänner.

– Ryska militärteoretiker ligger ofta längre fram än de västliga i förståelsen av det nya. I Sverige kan vi se hur försvarsberedningen i sin slutrapport 2019 ännu är ganska mycket fokuserad på 90-talets krigföring, vilket ju inte riktigt svarar mot hur det ser ut idag.

– Nu formas de flestas samhällsuppfattningar genom ett fåtal stora tech-bolag och deras algoritmer. Allt fler går in på Facebook för att få nyheter som går från att vara en app till att bli infrastruktur i internet. Ryska strateger har tittat på det beteendet och lärt sig hur algoritmerna fungerar.

Ja, medielandskapet har gått från att ha varit centraliserat till att bli decentraliserat. Alla kan vara sin egen producent och lägga ut text och bild. Din och min uppmärksamhet är en del av slagfältet. Hur ska makthavarna hantera den miljön? Oscar Jonsson argumenterar för att säkerhetspolitiken måste lyfts högre upp på den politiska agendan och att samordningen stärks.

– Ryssland har en allomfattande approach. Hos oss har säkerhetspolitiken inte varit en övergripande huvudfråga sedan början på 90-talet. Problemet som har följt av det är att vi har starka myndigheter, militärmakten har väpnat våld och MSB har informationspåverkan. Men det finns ingen högre nivå där man kan se gemensamt på frågorna och jämka ihop bedömningarna.

– Jag argumenterar för att ett nationellt säkerhetsråd med analyskapacitet, som medger att vi kan möta Rysslands strategi, inrättas.

Behov av både smidighet och kraft

Oscar Jonsson säger att Sverige ofta har använt högt tonläge mot Ryssland när kränkningar har avslöjats, dock utan att ord har åtföljts av handling, och när de väl har följts åt har ofta handlingen varit fel avvägd. Ekonomiska sanktioner exempelvis kan skjuta snett då de uppfattas som ett sätt att underminera regimen. Det gäller att undvika en klumpig eskalering av konflikten utan att framstå som svag.

– Det är viktigt att hålla rätt bestick i lådan. Avskräckning eller dialog brukar ställas mot varandra i debatten, men det är en falsk dikotomi, vi behöver både och. Ryssland respekterar fasthet och tuffhet, men inte svaghet.

– Vi måste också sortera vilka händelser som är viktiga. Det bra exemplet är Finland som markerade tufft mot de ryska byggnationerna i Åbolands skärgård och när man släppte en video som visar att man har långräckviddiga markrobotar. Lyckad provskjutning är enda texten till den. Det respekteras.

Oscar Jonsson har på senare tid även studerat Kina. Jämförelser?

– Rysk makt går främst ut på disruption. Man har inte så många vänner, men man har stor makt att förstöra och störa tilltron till de egna eller allierade. Makten är ändå begränsad. Kina har ekonomisk makt, köper upp egendom utomlands och ökar sakta det politiska trycket. Kina har självförtroende och vet att den ekonomiska maktbalansen ser bättre ut om 10 eller 20 år.

Text. Lennart Frykskog

The Russian Understanding of War — Blurring the Lines between War and Peace

Seminarium med Oscar Jonsson om hans bok med samma titel.

Sidinformation

Publicerad:
2020-01-31
Senast uppdaterad:
2023-11-14
Dela: