Från Högre officersprogrammet till Bundestag

Johannes Arlt är tysk, pratar perfekt svenska och har varit stationerad i både Mali och Afghanistan. Den militära karriären började i en stråkkvartett. Efter studier på Högre officersprogrammet (HOP) väntar nu ett intensivt valrace till till den tyska riksdagen.

Jag har verkligen en fördel och ett annat djup efter att ha tagit del av den här underbara utbildningen, säger han.

Som ung värnpliktig i DDR bakom järnridån var Johannes Arlts pappa stationerad på den tyska ön Rügen i Östersjön.

Varje kväll tittade han ut genom fönstret på rummet i kasernen och såg ljusen från färjan som var på väg mot Trelleborg.

Färjan blev en symbol för frihet. Pappan lovade sig själv att han skulle resa till Sverige när DDR blev fritt.

– Allt man inte får göra lockar, säger Johannes Arlt och skrattar.

Muren föll 1989, när Johannes Arlt endast var fem år gammal, och 1991 köpte familjen ett sommarhus på det småländska höglandet.

– Jag tillbringade min barndoms somrar där, och 2012 köpte jag själv hus bara fem kilometer därifrån, säger Johannes.

Ville inte bli militär

I våras avslutade Johannes Arlt sina studier på det Högre officersprogrammet. Bakom sig har han en imponerande karriär inom den tyska Försvarsmakten, men att han skulle bli militär var inget som han hade räknat med.

– Jag ville inte bli militär. Min väg har varit lite speciell. Som värnpliktig tjänstgjorde jag i musikkårens stråkkvartett. Mitt första jobb efter grundutbildningen var att spela för presidenten, försvarsministern och andra toppar. Då började jag tänka att det var rätt kul att vara soldat.

Sedan väntade flygvapnet. Han har varit stationerad utomlands flera gånger, bland annat i Afghanistan.

– Det är svårt att uttrycka vad jag känner kring det som händer i Afghanistan nu. Vår gamla flygbas är i händerna på talibanerna. Som ung plutonchef var en av mina första uppgifter att begrava tre av mina kollegor. Jag får bara försöka acceptera att det är som det är.

Flygvapnet ville att han skulle studera vidare.

– HOP motsvarar tyska generalstabsutbildningen som finns i Hamburg. Vi har ett stort internationellt utbytesprogram i Tyskland. Jag blev utvald för att bli generalstabsofficer och det var faktiskt en dröm att kunna jobba i Sverige. Då var jag på internationella avdelningen på flygvapnets högkvarter och jag blev den första flygvapenofficer som gjorde den här utbildningen i Sverige. Det fanns ett samarbete som var tätt, men ingen hade utnyttjat möjligheten tidigare, säger han.

Friare undervisning i Sverige

Skillnaden mellan att studera i Tyskland och Sverige? Friheten, och fokuset på det akademiska, menar Arlt.

– Det är en stor kontrast. Vi kan bestämma själv om vi är på plats. Den friheten finns inte i Tyskland där det fortfarande är klassrumsundervisning. Graden av akademiskt inflytande är inte så stort i Tyskland. Vår generalstabsutbildning är praktiskt inriktad. Man behandlar inte så många teorier och läser inte så mycket vetenskaplig litteratur. Det viktigaste med kursen är att lära sig hur den tyska Försvarsmakten fungerar.

Samtidigt som han studerade i Sverige kom en fråga från det socialdemokratiska partiet i Tyskland.

Ville Johannes Arlt kandidera för att bli riksdagskandidat för distrikt 17 i delstaten Mecklenburg-Vorpommern, det största valdistriktet i Tyskland? Han tackade ja.

Fina minnen från HOP

I mars i år slog han ut sin partikamrat och nu pågår en tuff valrörelse mot den konservativa motkandidaten.

– Jag jobbade med det här under hela utbildningen och var tvungen att resa fram och tillbaka till Tyskland under första corona-utbrottet, så det var tufft. Antingen är jag politiker från oktober, eller så jobbar jag som sektionschef för organisatorisk utveckling på personalmyndigheten.

Oavsett vad det blir tar han med sig fina minnen från tiden på HOP.

– Jag har verkligen en fördel och ett annat djup för att jag hade möjlighet att ta del av den här underbara utbildningen. Det är riktigt kul att ha utifrånperspektiv från Sverige till Tyskland, och jag lärde mig mycket om Tyskland under min tid i Sverige.

Johan Darin