En holländare i Stockholm

Genom hela sin studietid har Annemarijn Kamp gått på magkänslan. Den har tagit henne hela vägen från psykologistudier i Nederländerna, via Försvarshögskolans masterprogram Politik, säkerhet och krig till ett jobb som rådgivare inom cybersäkerhet på KPMG.

Du är från Nederländerna – hur hittade du Försvarshögskolan?

– Jag har en kandidatexamen i internationella relationer, juridik och psykologi, alltså en bred bakgrund. Under sista året valde jag ett utbytesprogram i Sydney i Australien för att studera internationella säkerhetsfrågor med anknytning till teknik och vetenskap, alltså ”tech”-aspekterna. Där träffade jag två svenska tjejer som tipsade om att studera i Sverige. Det slutade med att jag googlade “säkerhet studier Sverige” och då poppade naturligtvis Försvarshögskolan upp.

Vad fick dig att söka?

– Jag gillade verkligen upplägget för programmet och uppskattade det faktum att man får både det civila och militära perspektivet i undervisningen. Samtidigt övervägde jag ett liknande masterprogram i Haag, men det var bara på ett år. Politik, säkerhet och krig var på två år och omfattande även praktik. Det var precis det jag letade efter.

– Jag kommer fortfarande ihåg när jag fick det glada beskedet att jag antagits. Jag var på semester och åkte tåg mellan Polen och Ungern. Beskedet var både överraskande och stressande, eftersom jag insåg att jag behövde hitta en bostad i Stockholm. Jag fortsatte resan till Budapest och hamnade i en Airbnb-lägenhet – där jag delade kök med en svensk. Han hjälpte mig, och det slutade med att jag bodde hos hans släkting tills jag fick en egen studentbostad. Sakerna föll helt enkelt på plats.

Vilka förväntningar hade du på masterprogrammet?

– Jag hade bara läst två kurser i säkerhetspolitik, men visste redan att jag ville fördjupa mig i ämnet och exempelvis utforska krishanteringsteori. Jag ville verkligen fördjupa mig och genomföra ett helt program.

– Jag hade egentligen inte funderat över vad jag ville göra efter masterprogrammet, utan gick på magkänsla utan något konkret jobb eller framtida karriär i tankarna.

Hur upplevde du Försvarshögskolan?

– Försvarshögskolan är en trevlig och bra miljö. Man studerar tillsammans och träffas på biblioteket eller på Mässen. Från att ha läst vid en liten ”Liberal Arts”-högskola i Nederländerna var Försvarshögskolan ganska annorlunda för mig. Bara en sådan sak som att se andra studenter i uniform, det var jag inte van vid. En gång träffade jag till och med på några nederländska officerare på besök i ett samarbete med Försvarshögskolan.

– Min upplevelse av Försvarshögskolan är alltigenom väldigt positiv. Och jag lärde mig en massa genom att få det militära perspektivet, det ökade ytterligare på erfarenheten.

Har du några råd för hur man lär känna svenskar?

– Jag upplever att Nederländerna och Sverige är lika varandra kulturellt. Människorna är väldigt jordnära och inte särskilt utsvävande. Men svenskarna är mer ovilliga att lämna sina egna bubblor. Om de redan har ett socialt nätverk, så söker de sig inte utanför det efter fler vänner. Helt enkelt för att de redan har ordnat tillvaron för sig! Mitt råd blir att inte vara rädd för att ta plats. Svenskar är kanske lite ovilliga i början, men låt dig inte nedslås av det, utan nöt ner deras motstånd!

Vad vill du säga till andra internationella studenter som överväger att söka till Försvarshögskolan?

– Jag skulle säga att det är superintressant och verkligen en berikande erfarenhet. Känner du dig tveksam till att flytta? Var inte det. Ditt land finns fortfarande kvar och du kan alltid återvända.

Vad har du uppskattat mest med masterprogrammet?

– Av allt bra skulle jag välja de andra studenterna i min klass. De gjorde studierna både roliga och utmanande. Alla hade så olika och intressanta examina, bakgrunder, perspektiv och erfarenheter. Många hade redan varit ute i arbetslivet, däribland de som hade arbetat i försvaret och nu gick vidare med sina akademiska karriärer. Jag var klart yngst i föreläsningssalarna och det var fantastiskt att bara lyssna på vad de övriga hade att komma med.

Vad tycker du programmet har förberett dig för?

– Att snabbt sammanfatta stora mängder information, att strukturerat analysera information och att inte bara kunna förmedla materialet till kollegor, utan även till personer som inte är bekanta med ämnesområdet.

Berätta lite om din praktik på Vattenfall.

– Jag fick verkligen det bästa av två världar. Eftersom Vattenfall även har verksamhet i Nederländerna fick jag möjlighet att arbeta med den säkerhetsorganisationen. Det innebar att jag hade både en svensk och en nederländsk chef och kunde delta i projekt i båda länder.

Och det var under praktiken som ditt intresse väcktes för att arbeta inom cybersäkerhet?

– Ja, här väcktes mitt intresse för de risker företagen måste hantera idag. Strax innan min praktik hade jag deltagit i Försvarshögskolans tävling Cyber Challenge, där man lagvis tar sig an ett fiktivt uppdrag. Jag hade skrivit ett par uppsatser i ämnet, men det var först efter tävlingen som jag verkligen började fördjupa mig i cybersäkerhet. Under praktiken fick jag möjlighet att diskutera frågorna med många som arbetar med det här brännande ämnet. Mot bakgrund av mina samhällsvetenskapliga studier, min allmänna nyfikenhet och att jag älskar utmaningar var cybersäkerhet helt enkelt oemotståndligt.

Och nu är du anställd som rådgivare i cybersäkerhet på KPMG...

– Ja, mot slutet av min praktik började jag titta på olika jobb inom riskhantering och cybersäkerhet, framför allt i Nederländerna. Sedan råkade jag se det här jobbet på KPMG i Stockholm. I annonsen stod det att man skulle kunna prata svenska, men det kändes mer som ett förslag än ett krav.

– I intervjuprocessen bad de mig att analysera och ge min syn på ett case inom cybersäkerhet. Ärligt talat kändes området fortfarande nytt för mig, men jag antar att jag hade lyckats snappa upp en del under min praktik. Och allmänt sett är många av principerna inom riskhantering relevanta, liksom kunskaper inom research och efterforskningar. Det hade Försvarshögskolan förberett mig för. Men att själv presentera tankar och idéer var nytt för mig.

– Jag hade inte förväntat mig att få jobbet. Jag brukar hålla mina förväntningar nere – för då kan man bara bli glatt överraskad. Men jag fick jobbet.

Vad gör du som rådgivare inom cybersäkerhet?

– Jag arbetar tillsammans med kunderna med att lösa problem som hänger ihop med cybersäkerhet, ofta för företag med verksamhet i flera olika länder. Jag kan inte berätta om några detaljer, men kunderna kommer till oss för att få stöd i att förbättra sin cybersäkerhet. Så huvudsakligen handlar det om att förstå vad kunden behöver och hjälpa dem inse var de kan vara utsatta för hot. Man kan ha alla brandväggar i världen, men i slutändan handlar det om de anställda, om oss som individer och hur vi agerar och hanterar den digitala miljön. Som rådgivare skapar jag handlingsplaner för att hantera och minska riskerna.

Var ser du dig själv i framtiden? Finns det något drömjobb som du strävar mot?

– Jag har alltid följt min magkänsla och mina intressen. Jag kommer att stanna i Sverige så länge som jag gillar mitt liv och mitt jobb här. Jag vet att jag vill fortsätta att fördjupa mig inom området cybersäkerhet. Ju mer jag lär mig, desto mer intresserad blir jag av frågorna. I framtiden vill jag kanske arbeta för någon offentlig organisation, men här och nu är jag nöjd med att vara där jag är.

Har du fått användning för dina tidigare studier i psykologi?

– Absolut. Psykologi kommer till användning i alla sammanhang. Det hjälper mig att förstå människor. Jag skrev mitt examensarbete om lärandeprocesser. I mitt nuvarande jobb inom cybersäkerhet handlar det mycket om säkerhetskultur och kunskap om hur lärandeprocesser fungerar. Vi måste förstå den process som ligger bakom beslut och hur människor förhåller sig till den. Jag känner att jag har en del insikter i varför människor agerar på ett visst sätt, inte bara användarna av tekniska lösningar utan även de som skapat lösningarna. Jag har fördelen av att ha studerat hur de fungerar.