Han vill bidra till fler perspektiv på miljökatastrofer

I sin avhandling undersöker Rasmus Andrén de konflikdynamiker som uppstod i samband med översvämningskatastrofen i Kashmir 2014.
– Jag visar att katastrofer både kan förvärra och mildra olika skeenden i en konflikt. Att ha insikt om de här förhållandena, som ofta pågår samtidigt, kan hjälpa oss att bättre förstå och hantera miljökatastrofer, säger han.

Rasmus Andréns avhandling tar avstamp i tankegångarna om att miljökatastrofer ofta leder till krig, konflikter och politisk instabilitet.

– Det är ju de scenarier vi serveras, bland annat i filmer och media - att de enorma miljöproblem vi står inför kommer att leda till katastrofala omständigheter, både geografiskt och politiskt.

Men forskningens resultat om vad klimatförändringar och miljökatastrofer kan leda till är spretiga och rymmer många olika perspektiv. En falang tittar på hur klimatförändringarna kan leda till konflikter, medan en annan mer sociologisk inriktning pekar på att människors reaktioner vid katastrofer snarare är att samarbeta.

– Jag intresserade mig för hur vi kan förstå de olika tolkningarna och säga någonting nytt om det här. De olika slutsatserna motsäger ju inte varandra utan man kan se dem pågå samtidigt, säger Rasmus Andrén.

Utgår från översvämningskatastrofen i Kashmir

I sin avhandling utgår han från översvämningskatastrofen i Kashmirdalen 2014 för att undersöka de dynamiker som uppstår. Kashmir har en lång historia av separatistkonflikter, där delar av befolkningen vill ha självständighet medan framför allt Indien och Pakistan konkurrerar om kontroll över området.

Rasmus Andrén menar att Kashmir är särskilt intressant eftersom den långdragna politiska konflikten genomgår olika faser vid sidan av de många miljökatastrofer som drabbat regionen.

– Det här begränsade empiriska fallet illustrerar de dynamiker som uppstår. Vi har å ena sidan översvämningar som generera stor frustration och förödelse, och å andra sidan relationen till framför allt Indien som genomgår olika faser.

Översvämningen 2014 var katastrofal, men den genererade samtidigt ett stort engagemang lokalt som ledde vidare till samarbeten, bland annat med indiska ideella hjälporganisationer.

– Det fanns samarbetsdynamiker, men även konfliktdynamiker. En del av min tolkning är att detta inte bara sker samtidigt, de kan även förstärka varandra. Att ha en insikt om att här förhållandena kan hjälpa oss att bättre förstå miljökatastrofer, säger han.

Vill lyfta den medmänskliga aspekten vid katastrof och konflikt

Förutom att bidra till forskningsfältet hoppas Rasmus Andrén att hans avhandling ska stötta ett nytt perspektiv. Han pekar också på att det ofta är motsatsförhållanden i konflikter som lyfts, som till exempel vänner eller fiender.

– Men min forskning visar att det trots konflikten finns en markant öppenhet för bredare idéer.

Ett exempel på detta är hur befolkningen i Kashmir, där en majoritet är muslimer, även inkluderar andra religiösa grupper som sikher och hinduer när de talar om regionen.

– När man försöker beskriva Kashmir under översvämningskatastrofen märker man att det finns en stor öppenhet kring idéer om att Kashmir är mer än muslimskt, man ser det bredare och inkluderar fler samfund. Det tyder på att människor även under svåra omständigheter har en förmåga att se över gränserna. Det är en spännande dynamik som har sporrat mig i det här arbetet.

Att studera en katastrof och analysera hur det är att komma så nära döden har stundtals varit en påfrestande process där det varit svårt att inte själv bli berörd.

– Därför kändes det viktigt att lyfta den mer solidariska och medmänskliga aspekten. Jag hoppas att de som läser min avhandling ska få hopp inför framtiden, även om jag skriver om en konflikt som är väldigt dyster, säger han.