”Jag vill bidra med ny kunskap och göra skillnad”

Aida Alvinius forskning rör sig inom områden som ledarskap i kris och krig, genus och hållbarhet i arbetslivet. Hon drivs av ett starkt engagemang att skapa förändring.
– Jag födde ju till och med barn samma dag som jag disputerade. Det kanske säger något om min personlighet, säger hon.

I år är det 20 år sedan Aida Alvinius klev in på ledaskapsavdelningen vid Försvarshögskolan för första gången. Då som forskningsassistent i professor Gerry Larssons forskargrupp. Nu har hon precis befordrats till professor i ledarskap och ledning.

– Att jag fick den där tillfälliga anställningen för 20 år sedan innebar att jag fick upp ögonen för ledarskapsspåret och fick jobba med sådant som jag brinner för.

Upplevelser från kriget i Bosnien

Aida Alvinius är uppvuxen i Bosnien och kom till Sverige som flykting 1992.

– Jag var 13 år när vi kom till Sverige och hade upplevt hur det är att leva under krig, att behöva springa till skyddsrum och inte ha de basala behoven tillgodosedda.

Erfarenheterna från inbördeskriget i Bosnien påverkade henne starkt och ligger till grund för hennes samhällsvetenskapliga intresse.

– Jag har funderat mycket över varför det blir krig och vad det är som gör att grannar plötsligt kan börja hata varandra. Det väckte en nyfikenhet inom mig som så småningom ledde vidare till forskningen.

Hon disputerade i sociologi vid Karlstads universitet 2013 med avhandlingen Bridging boundaries in the borderland of bureaucracies - individual impact on organisational adaption to demanding situations in civil and military contexts, som handlar om individens betydelse för samverkan i kris.

Ledarskap under kris och krig

Sedan dess har hon fördjupat sig inom olika forskningsområden, som ledarskap i kris och krig, genus, hållbart arbetsliv och organisationsforskning.

– Det som är intressant med de här områdena är att de hela tiden utvecklas och förändras. Även om erfarenheter från krig och kris återkommer behöver människan anpassa sig till nya krav och miljöer, vilket gör att det alltid går att bidra med ny kunskap.

Som exempel pekar hon på sin forskning om hur skolans aktörer behöver lära sig att hantera kriser, som de till exempel fick göra under pandemin.

– Lärarutbildningen är ju inte anpassad till den här typen av krishantering och de flesta lärare vill inte jobba med de här frågorna, de vill ju undervisa. Men arbetet med att få upp något på agendan trots ett motstånd är viktigt. Vi behöver försöka lösa de här nya utmaningarna tillsammans.

Hon lyfter också sin forskning om Försvarsmaktens tillväxt och den eventuella växtvärk som det kan medföra som en annan fråga hon vill få upp på agendan.

– Jag ser ett stort behov av att lyfta detta när jag föreläser om organisatoriska sjukdomar, genus och hållbarhet i arbetslivet, både ute på förbanden och när jag undervisar på Högre officersprogrammet vid Försvarshögskolan. Många får aha-upplevelser och uppskattar att vi vågar ta oss an den här typen av frågor som vanligtvis inte uppmärksammas tillräckligt.

Vill skapa förändring

På frågan om vad hon har på gång just nu nämner Aida Alvinius en vetenskaplig artikel om totalförsvaret som är på väg att publiceras, en bok om motstånd i arbetslivet i samarbete med kollegor vid Försvarshögskolan och en bok om krisledarskap. Hon har en lång publiceringslista och många pågående projekt.

– Jag tror det beror på att jag känner ett starkt engagemang. Jag födde ju till och med barn samma dag som jag disputerade. Det kanske säger något om min personlighet, säger hon.

Vattnet gick kvällen innan disputationen, men efter att ha lånat en rullstol på sjukhuset och med hjälp av en vän som klockade värkarna kunde hon genomföra disputationen.

– Jag ville verkligen inte ställa in, och det gick ju faktiskt att genomföra. Sedan åkte jag direkt från disputationsfesten till förlossningen och min son är född samma dag som jag fick min doktorstitel.

Hon återkommer till sin inre drivkraft och viljan att skapa förändring genom forskning och undervisning.

– Undervisningen är väldigt viktig för mig. Det betyder mycket när tidigare studenter hör av sig och berättar att de har haft nytta av min undervisning.

Vad betyder det för dig att bli professor?

– Jag brukar skoja och säga att professor är en diagnos, inte en titel. Det är inte titeln i sig som är viktig, utan den plattform den ger. Att bidra med ny kunskap, kunna göra skillnad för studenter och kanske inspirera dem till att börja forska.

Josefin Svensson