Tvärvetenskaplig blick på ledning i kris

Sätt fokus på mjuka frågor och var beredd att kompromissa. Det ökar förmågan att leda organisationer under stora kriser, enligt Christian Uhr som är ny adjungerad professor i ledarskap och ledning.

Christian Uhr har forskat om ledning, samverkan och ledarskap i över två decennier. Hans karriär började med en tjänst som industridoktorand på dåvarande Statens räddningsverk, som sedan gick upp i Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) när myndigheten bildades 2009.

– Ända sedan jag började jobba med de här frågorna har jag varit anställd av en myndighet utanför universitetet. Sedan har jag alltid haft en koppling till universitetsvärlden, i olika typer av tjänster. Jag ser det som kärnan i min yrkesgärning: att vara en koppling mellan yrkesverksamma och akademi, säger Christian Uhr.

Sedan i maj är han adjungerad professor i ledarskap och ledning vid Försvarshögskolan. Resten av tiden tillbringar han på MSB och Lunds universitet.

Att befinna sig i mötet mellan praktik och akademi har gjort att Christian Uhr till stor del ägnat sig åt empirinära och tillämpad forskning, med utgångspunkt i såväl lokala som regionala och nationella perspektiv. Han har själv jobbat med hanteringen under flera kriser, bland annat skogsbränderna 2018 och pandemin 2019.

– Mycket av min tid går åt till att undersöka ledarskap och ledning i aktörsgemensamma sammanhang, där många olika organisationer ska göra något tillsammans. Då blir det lite andra spelregler.

Vill bidra till bättre system

En kris brukar definieras som en händelse som hotar grundläggande funktioner och värden i samhället. Den kan komma plötsligt och kräver att beslut fattas snabbt, samtidigt som många olika aktörer är inblandade – myndigheter, länsstyrelser, kommuner, företag och frivilligorganisationer. Inte ens vid höjd beredskap finns det någon enhetlig kommandokedja som rymmer alla samhällets aktörer.

Villkoren för att hantera kriser är ofta i fokus för Christian Uhrs forskning. Hur organisationer är designade, till exempel. Men också hur kulturer fungerar, och vad det finns för ideal, normer och språk inom organisationer.

– Jag försöker förstå hur organisationer och individer beter sig vid stora kriser, hur man fattar beslut och organiserar sig. Det blir ganska tvärvetenskapligt. Jag försöker titta med olika glasögon: psykologiska, sociologiska, statsvetenskapliga och systemteoretiska, säger Christian Uhr.

– Det viktiga är att ta fram kunskap som kan bidra till bättre design av system och önskvärda beteenden.

Det råder ett antal missuppfattningar om krishantering, menar han. En är övertron på att peka med hela handen, speciellt när man vill ha med sig många aktörer.

– Ett problem med mer traditionella krisledarideal är att man riskerar att bli hammaren som tror att alla problem är en spik. Man tappar bort såväl perspektiv som ödmjukhet inför olikheter, vilket gör att samhällets samlade resurser inte används tillräckligt bra och skapar en samlad effekt. Under en omfattande händelse är det en rad olika behov som måste mötas med hjälp av väldigt olika resurser.

”Kris innebär att saker skiter sig”

I Sverige tror vi ibland att vi är unika eftersom vi är så decentraliserade och saknar ministerstyre. Men så unika är vi inte, enligt Christian Uhr. När hanteringen av kriser i olika länder utvärderas, är slutsatserna förvånansvärt lika.

– Det handlar om stuprörstänkande, att det går för långsamt, att det brister i kommunikationen och samordningen mellan organisationer… Vi ser samma problem i USA, Tyskland och länder som står ännu längre ifrån oss kulturellt. Vi har vetat om det här i hundra år. Det är lite frustrerande att vi inte riktigt lär oss.

De senaste åren har det svenska samhället drabbats av ett flertal svåra och samhällspåverkande händelser: massiva skogsbränder, terrorism, stor flyktingmottagning och en global pandemi, för att nämna några.

Christian Uhr tycker att Sverige har utvecklat sin förmåga av erfarenheterna. Samtidigt höjs medborgarnas förväntningar.

– Ta pandemin som exempel. De europeiska länderna gjorde helt olika val, och ändå har samma frustration yttrats från allmänheten och i media. ”Damned if you do, damned if you don't”. Det är lätt att sitta på läktaren och vara kritisk. Kris innebär att saker skiter sig, säger Christian Uhr.

I utvärderingar vill vi gärna utgå från utfallet, menar han. Men vid en kris är det mycket som är bortom vår kontroll, och därför blir det vanskligt att bedöma hanteringen endast utifrån resultatet.

– Att skogsbranden slutar, beror det på att det regnar eller att det är bra ledning? Jag tror det är viktigt att resonera kring om gör vi det vi sagt att vi ska. Fattar vi medvetna beslut, tänker helheter och proaktivitet, eller skjuter vi från höften?

Mjuka frågor av stor vikt

Samhällets förmåga att hantera stora kriser påverkas av sådant som nyligen hänt. För tillfället ligger mycket fokus på det säkerhetspolitiska läget. Men bara för att vi kan klara en kris är det inte säkert att vi klarar en annan, enligt Christian Uhr. Han tycker civilsamhällets aktörer varit dåliga på klassisk omfallsplanering.

– Inte utifrån vad som är mest troligt, utan vad som är möjligt. Det såg vi under pandemin, att det var stort fokus på vad som statistiskt var mest sannolikt. Det är klart att det är viktigt, men vi behöver också vara förberedda på annat.

Christian Uhr tror på att jobba mer med de så kallade mjuka frågorna. Kompetens, organisationskultur, attityder och perspektivförståelse. Och att öva – men inte på sådant man redan kan. Istället gäller det att släppa prestigen och våga visa sig oerfaren.

– Konkurrens, prestige och maktintriger försvinner inte bara för att det är kris. Det skapar friktioner i systemet och bidrar inte till den kollektiva förmåga vi behöver ha.

Mer om ämnet Ledarskap och ledning

Masterprogrammet i Ledarskap och ledning för försvar, krishantering och säkerhet