”Vi behöver lära oss mer om Ryssland”

Trots att Ryssland sedan invasionen av Ukraina den 24 februari 2022 ligger högt upp på nyhetsagendan är Oscar Jonsson övertygad om att vi behöver mer kunskap för att kunna hantera hotet från Ryssland.
– Sedan jag började fördjupa mig i Ryssland för omkring tio år sedan har den övertygelsen förstärkts, säger han.

Som forskare i krigsvetenskap med fokus på Ryssland och ryskt militärstrategiskt tänkande har Oscar Jonsson, forskare i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan, haft fullt upp det senaste året. Han har ofta synts i media för att kommentera Rysslands invasion av Ukraina och krigets utveckling, och är aktuell med en ny bok som beskriver hotet från Ryssland mot Sverige.

– Jag har precis lämnat in sista versionen av manuset och om allt går vägen släpps boken i slutet av februari.

Han började arbetet med boken i somras, och själva skrivandet har gått snabbt.

– En anledning till att jag har kunnat skriva den här boken är att den är en syntes över frågor som jag har forskat på, föreläst om och resonerat kring under en längre tid. Jag hade redan klart för mig vilka poänger jag ville förmedla. Men jag har helt klart sovit mindre och jobbat mer under det senaste året.

Rysslands agerande i kriget mot Ukraina

Han har följt Rysslands agerande sedan invasionen av Ukraina i februari förra året och försökt lägga annat åt sidan för att fokusera på händelseutvecklingen och analysera vad som pågår.

– Kriget i Ukraina säger så mycket om de bärande delarna i rysk strategi, om beslutsfattande, taktik, operationskonst och ekonomisk förmåga.

Rysslands betydelse för svensk säkerhet

Hans intresse för Ryssland väcktes på allvar i samband med att han praktiserade på OSSE-delegationen (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) vid utrikesdepartementet 2011. Efter att ha tillbringat ett halvår med att bevittna diplomatiska förhandlingar med Ryssland om säkerhetsfrågor i Europa och konflikthantering i forna Sovjetstater blev det tydligt att det fortfarande var Ryssland som var den dimensionerande aktören för svensk säkerhet.

– Vid den tiden låg den internationella uppmärksamheten på arabiska våren, Irak och Afghanistan och det pratades inte så mycket om Ryssland. Men när jag såg utrikesdepartementet från insidan förstod jag Rysslands betydelse.

Från master till avhandling om ryskt militärstrategiskt tänkande

När han sedan började läsa en master i krigsvetenskap vid Kings College i London 2012 valde han att till stor del rikta in utbildningen på Ryssland.

– Jag kände direkt att det var extremt intressant, men också att jag inte kunde ämnet tillräckligt bra för att arbeta med det. Jag trivdes i akademin och kom precis från ett jobb på en tankesmedja i Paris, och började förbereda ansökan till doktorandutbildningen redan under min master.

Ett och ett halvt år in i avhandlingsarbetet började han arbeta på Högkvarteret vid Försvarsmakten i Stockholm.

– Jag trivdes jättebra på Högkvarteret, men avhandlingen blev lidande. Det var i den vevan fick jag kontakt med Försvarshögskolan och blev knuten hit 2017.

Forskning om icke-militära hot och krigföring

Efter disputationen 2018 har han fortsatt i forskarspåret. Han jobbar sedan några år tillbaka med ett projekt om icke-militära hot tillsammans med kollegor vid Försvarshögskolan. Projektet, som finansieras av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, analyserar icke-militär krigföring och vad den får för konsekvenser för organisationen och återuppbyggnaden av det svenska totalförsvaret.

– Den del jag tittar på tillsammans med Ilmari Käihkö, bygger i viss mån på insikterna från min avhandling. Det handlar om utvecklingen mot att icke-militära medel blir en allt större del av modern krigföring och säkerhetspolitik. Vi försöker fånga vad det här betyder och hur kriget förändras.

Projektet ska bland annat svara på frågor om vad som är vinst och förlust i icke-militär krigföring, vilka deltagarna i icke-militär krigföring är och vad det får för betydelse för hur internationell rätt kan tillämpas.

– Det är ju svårare att se samma tydliga resultat av till exempel informationspåverkan än av ett militärt slag. Och för att kunna svara på hoten från till exempel en propagandist eller en hackare måste man folkrättsligt reda ut om de kan ses som kombattanter.

Den ryska generalstabens roll

Han jobbar också med ett parallellt projekt som ska resultera i en bok om den ryska generalstaben.

– Det är den viktigaste militära institutionen i Ryssland, men den är fortfarande väldigt underbeforskad. Därför tittar jag närmare på hur den fungerar ur olika perspektiv; hur man tänker kring det moderna kriget, hur den leder militära operationer och hur den påverkar policy. Här finns det många intressanta slutsatser att dra från kriget i Ukraina.

Den grundläggande drivkraften i hans arbete är att få mer kunskap om hur Ryssland fungerar.

– Ända sedan 2012, när jag började fördjupa mig mer i Ryssland, har jag haft en övertygelse om att Ryssland är den dimensionerande aktören för svensk säkerhet. Sedan dess har den övertygelsen förstärkts, samtidigt som det känns som om vi saknat kunskap om hur Ryssland faktiskt fungerar. För mig är det tydligt att vi behöver förstå mer för att kunna hantera hoten från Ryssland, och där är vi inte i dag.

Josefin Svensson