”Ovärderliga insikter och lärdomar”

Lina Bonander läser masterprogrammet Ledarskap och ledning för försvar, krishantering och säkerhet. Hon har just genomfört kursen Syntes: från individ till samhällssystem som går ut på att skapa, driva och utvärdera en krisövning.

Berätta om krisövningen Operation Stormvind som din grupp skapade.

– Sverige har arrangerat Eurovision Song Contest på Friends Arena och dygnet efter börjar en stor mängd människor insjukna och dö. Det visar sig att en terroristgrupp har spritt ut mjältbrand under arrangemanget, och de hotar nu med fler attacker. Region Stockholm ska hantera krisen.

Vad hade du för roll när er krisövning genomfördes?

– Min roll i planeringen, genomförandet och utvärderingen var övningsledare, där jag hade det övergripande ansvaret att projektleda min grupps arbete. På själva övningsdagen var jag ”spelledare” med ansvar att leda den övande gruppen genom spelet och scenariot.

Vad var mest utmanande: Att planera, att genomföra eller att utvärdera krisövningen?

– Att planera övningen var absolut mest krävande. Jag har tidigare genomfört övningar på Försvarshögskolan, men aldrig förstått hur ofantligt mycket jobb som ligger bakom ett scenario. Varje inspel behöver knådas om och om igen. Får övningsdeltagarna tillräckligt mycket underlag? Är det tillräckligt tydligt? Hur gör vi en bra övergång till nästa spelkort?

– Det är väldigt mycket som ska produceras i form av underlag, mailsvar, manus till telefonsamtal, nyhetsinslag och så vidare – för varje inspel. Man bygger ju en ”övningsvärld” som ska vara trovärdig.

– En utmaning med att planera en övning är att man blir lite ”självblind” efter ett tag. Vi i övningsledningen kan scenariot utan och innan, vilket gör det lätt att tro att övningsdeltagarna kommer reagera på ett visst sätt. Det är svårt att lyfta ut sig själv och sin förförståelse ur planeringen och se scenariot utifrån.

Och själva genomförandet av er krisövning – vad var svårast där?

– Att uppskatta hur lång tid varje moment skulle ta för övningsdeltagarna. En viktig lärdom under övningen var vikten av att kunna gå in och ”gasa” och ”bromsa” som övningsledning och hur man kan anpassa scenariot. En övning är ju ett samspel mellan scenario, den övande gruppen, övningsledningen och förstås flera andra kontextuella faktorer. Det är svårt att på förhand veta hur något blir när det kommer i kontakt med ”verkligheten”.

Vad tar du med från utvärderingsmomentet?

– Att planering, genomförande och utvärdering hänger ihop. Början av planeringsprocessen bestod av att utforma mål och målformuleringar, och det är mot dessa som övningen sedan utvärderas. Det svåraste med utvärderingen var kanske just att få allt att hänga ihop. Vid skapandet av varje indikator eller utvärderingsfråga behövde man ställa sig frågan ”kan denna fråga hjälpa oss att mäta det vi vill mäta?”. Personligen tyckte jag att utvärderingsdagen var otroligt givande. Man hade tid att reflektera, och det var verkligen lärorikt att få dela tankar med varandra.

Ni fick testa en annan grupps krisövning, där ni utgjorde Migrationsverket under en akut flyktingkris med krig i närområdet. Hur var det?

– Att göra någon annans övning kändes som att få en present. Det var häftigt eftersom vi själva visste hur otroligt mycket jobb som ligger bakom. Det var väldigt givande att få testa sin egen förmåga, men framförallt gruppens förmåga, att ta sig an ett scenario. Man lärde sig också mycket om att skapa en krisövning genom att få genomföra någon annans. Man fick enormt mycket inspiration av att se vad den andra gruppen åstadkommit.

– Under vissa moment var stressnivån hög – särskilt under ett moment med inspel på både telefon, email och av fysiska personer – och jag fick uppleva att jag gick in i ”stresskonen”… Plötsligt blev det svårt att hålla sig till den struktur vi hade skapat och svårt att sortera och värdera information. Övningsledningen hade en digital klocka på väggen som skulle ticka i 12 timmar (realtid) men i övningstid hade vi bara 70 minuter. På några minuter hade det plötsligt gått flera timmar.

Hur fungerade din grupp under den här stressen?

– Jag tror att det var en fördel att vi under veckorna innan hade arbetat i grupp. Vi hade byggt tillit, kände varandras styrkor och svagheter och roller. Jag tar med mig hur viktigt det är med tillit, teamkänsla och internkommunikation. Det är särskilt intressant när vi läst mycket om stress, stresshantering och ledarskap. Teorin blev verklighet, och det gav upphov till väldigt givande diskussioner under den utvärderingen.

Vilken nytta har du av synteskursen i ditt framtida yrkesliv?

– Synteskursen gör oss mer förberedda för yrkeslivet. Den knyter ihop hela programmet och skapar en brygga mellan teori och praktik. Mycket av det vi läst i litteraturen under året blev ”förkroppsligat” under synteskursen, och vi fick känna på utmaningen med tidsfördröjningar, stresshantering och samverkan mellan olika organisationer med olika intressen och ansvar.

– Jag vill särskilt nämna ett krisövningsmoment som föreställde en samverkanskonferens med sju olika myndigheter. Vi spelade alla olika myndigheter som hade fått olika mandat och ”mål med samverkan” från våra respektive organisationer. Sen skulle vi samlas för att i konsensus komma fram till en gemensam inriktning. Dessa mål och mandat gick såklart ”i klinch” med varandra – precis som så ofta i verkligheten – och jag tar med mig hur viktigt det är med personkännedom, tillit och kunskap om andra organisationers mål och mandat.

– Med stor sannolikhet kommer många av oss både delta i och planera övningar i yrkeslivet. Då är det här ovärderliga insikter och lärdomar.