”Man får adrenalin”

Louise Hillhammar är tjänstledig från Södertörns tingsrätt, där hon arbetar som handläggare, för att läsa masterprogrammet Ledarskap och ledning för försvar, krishantering och säkerhet. Hon har just genomfört kursen Syntes: från individ till samhällssystem som går ut på att skapa, driva och utvärdera en krisövning.

Berätta om den krisövning din grupp skapade.

– Det är krig i norra Europa och Ryssland har anfallit Finland. Det kommer flyktingströmmar mot Sverige, med både ryska och finska flyktingar. Sverige är ännu inte med i NATO och Försvarsmakten ”håller gränsen” mot Finland. Den övande gruppen spelade Migrationsverkets norra regionledning. Utöver hanteringen av flyktingströmmen behövde de bland annat bemöta desinformation och informationspåverkan.

Vad hade du för roll när er krisövning genomfördes?

– Jag var spelledare och ansvarig för ett av momenten i vår tidshistoria, som innebar en civil-militär samverkan. De övande som agerade Migrationsverket var tvungna att samverka med Försvarsmakten, som spelades av en i övningsledningen, för att kunna hantera den pågående flyktingkrisen. Vi la till flera stressfaktorer, som stora informationsflöden, desinformation och att Försvarsmakten och Migrationsverkets åsikter och intressen var motsatta varandra.

Hur var det att planera, genomföra och utvärdera en krisövning?

– Att planera var absolut det mest utmanande med hela projektet. Först och främst att komma på ett scenario och få fram bra och nyttiga moment. Men sen var det svårt att planera tiden och få förståelse för vilken svårighetsnivå man kan lägga övningen på för att den ska vara tillräckligt utmanande men samtidigt inte för svår. Vi behövde provspela momenten flera gånger. Det var dock svårt att provspela på oss själva, eftersom vi hade så mycket förförståelse.

– Att genomföra krisövningen var bara kul. Det mest utmanande var egentligen att inte lägga sig i för mycket. Man ville gärna hjälpa de som övade när man märkte att de behövde det. Ibland var det lämpligt att påminna om vad uppgiften var och vad övningen går ut på.

– Att utvärdera övningen var väldigt nyttigt. Dels att få höra deltagarnas tankar och feedback, dels att fundera själva på vad vi kunde gjort annorlunda. Som övningsledning lär man sig väldigt mycket på att se övningen och få ta del av reflektioner. Det gjorde att utvärderingen blev otroligt lärorik.

Vilken av krisövningens tre delar var roligast?

– Självklart att genomföra övningen, och få se det som man jobbat på i flera veckor spelas upp. Det var väldigt kul att få lyssna på hur studenterna tänkte och arbetade med momenten som vi själva har funderat på i veckor. Flera gånger tänkte de på ett helt motsatt sätt än vi hade räknat med, och det var förstås extra intressant att följa.

Hur var det att genomföra en annan grupps krisövning?

– Jag gillade ovissheten i att inte veta vad vi skulle göra. Det var väldigt spännande att det kunde handla om precis vad som helst. Det som var mest utmanande var att försöka sätta sig in i en bransch jag inte är van vid, i detta fallet sjöräddning, där vi som övande grupp skulle agera Sjöräddningen och hantera ett fartygshaveri. Superintressant men svårt!

– Det var lätt att gå in i övningen på allvar. Man får en uppgift om att lösa en pågående kris – då blir man allvarlig, trots att man vet att det inte är på riktigt. Man får adrenalin, vill göra ett bra jobb och man vill hantera krisen utifrån bästa förmåga och utifrån det vi har lärt oss under programmet. Man vill tänka ett steg längre och förstå vad som är bäst utifrån situationen. Det blir absolut ett stressmoment. Man får mycket information på kort tid och måste sätta sig in i saker snabbt, så pulsen går absolut upp. Men på ett bra sätt!

Varför är det bra att både skapa och testa en krisövning?

– Att skapa en övning ger mycket lärdom om vad som händer i en kris, att man måste tänka på alla olika scenarion som kan utspela sig. Vilka organisationer kan tänkas vara relevanta, vilka organisationer måste veta vilken information, vilka konsekvenser ser vi av krisen och så vidare.

– Att få vara med och genomföra en övning är å andra sidan viktigt för att testa sin egen förmåga att hantera den typ av stress som uppstår där man inte har kontroll över situationen eller vad som kommer att hända. Ofta får man öva både stresshantering och ledarskap.

Vad tar du med dig från det här momentet på Syntes-kursen?

– Jag tar framförallt med mig hur viktigt det är att öva, och att öva under stress med stora informationsflöden, desinformation och behovet av att fatta snabba beslut. Och jag tar med mig mycket om stabsmetodik, och hur vi som grupp ska lägga upp arbetet för att hantera en kris. Kommunikation är alltid svårt!

Hur kommer du ha nytta av det här i ditt framtida yrkesliv?

– Framför allt om jag får chansen att jobba med liknande frågor, men oavsett vad jag gör kommer jag kunna nyttja kunskaperna om ledarskap, ledning och hur jag presterar och arbetar under stress.

– Jag rekommenderar absolut denna typ av övning. Oavsett vad man arbetar med är det viktigt att kunna hantera mer stressfyllda situationer. Generellt sett tror jag att organisationer, myndigheter och företag behöver öva i en mycket större grad för att förbereda sig på olika scenarion. Även civilsamhället behöver öka sin resiliensförmåga.

Vad är nästa steg för dig?

– I höst ska jag till Gotland, där jag ska genomföra min praktik inom krisberedskap, följt av en masteruppsats. Därefter hoppas jag på att få jobb med inriktning på totalförsvaret.