Sök

Sök
Muralmålning från Colombia.

En väggmålning i Caño Indio i nordöstra Colombia illustrerar den delade identiteten mellan gerillan och bönderna. Foto: Privat.

Feministisk kamp efter gerillalivet i Farc

Fredsavtalet mellan Colombias regering och Farc-gerillan 2016 innebar att gerillasoldaterna återvände till civilsamhället. Priscyll Anctil Avoine har undersökt vad övergången inneburit för de kvinnor som varit en del av Farc, och hur de omvandlat den väpnade kampen till en feministisk kamp.

I slutet av 2016 tecknade Colombias regering efter år av förhandlingar ett fredsavtal med landets största gerilla. Colombias revolutionära väpnade styrkor – folkets armé, på spanska förkortat Farc-Ep, var en av de äldsta vänstergerillorna i Sydamerika. Fredsavtalet innebar en överenskommelse om att alla tusentals gerillasoldater, såväl män som kvinnor, skulle lägga ner vapnen och åter bli en del av civilsamhället.

För kvinnorna innebar övergången både utmaningar och motsägelser, men också en möjlighet att omvandla den väpnade kampen till en feministisk kamp. Det framkommer i forskningsartikeln ”Farianas’ insurgent feminism: for a militant, affective and embodied reincorporation in Colombia” som publicerats i den vetenskapliga tidskriften European Journal of Politics and Gender. Författare är Priscyll Anctil Avoine, biträdande lektor vid Institutionen för krigsvetenskap på Försvarshögskolan.

– Jag ville visa att det finns en massa motsättningar för kvinnorna, som är annorlunda jämför med det männen upplever. Kvinnorna anklagas för att ha övergivit sina barn under gerillakrigen, det gör inte männen. Kvinnorna förväntas ägna sig åt omvårdnad nu efter fredsavtalet. Jag ville undersöka hur de kan fortsätta sin politiska kamp, säger Priscyll Anctil Avoine.

Bröt mot konservativa normer

Farianas är ett namn på kvinnor som varit en del av Farc, antingen som aktiva gerillasoldater eller engagerade i verksamheter som stöttar Farc. Under fredsförhandlingarna mellan den colombianska regeringen och Farc-gerillan skapades en underkommitté för att garantera att avtalet skulle ta hänsyn till jämställdhetsfrågor och kvinnors perspektiv. Det möjliggjorde enligt Priscyll Anctil Avoine för kvinnor i Farc att under förhandlingarna lansera en egen vision: Insurgent feminism, på svenska ungefär rebellisk eller upprorisk feminism.

– Inom ramen för fredsavtalet uppstod många frågor om kvinnornas roll i Farc. Utifrån den diskussionen startade kvinnor en feministutbildning inom Farc, och de lanserade en webbsida. Det var deras första steg mot att göra anspråk på en identitet som farianas. I dag hävdar inte alla kvinnor sin identitet som farianas, det varierar och är något som debatteras, säger Priscyll Anctil Avoine.

Under 2019 och 2022 ägnade hon sig åt etnografiskt fältarbete i nordöstra Colombia. Utifrån sina erfarenheter på fältet och återkommande intervjuer under flera år med kvinnor som varit en del av Farc har hon undersökt deras upplevelser, och vilken betydelse det haft att behålla det rebelliska som ett politiskt ställningstagande.

– Med återintegreringen ville man normalisera människor, få dem att gå tillbaka till en viss civil status. Insurgent feminism blir ett sätt att fortsätta kämpa, men utan vapen. Min fråga var, hur omvandlar de beväpnad kamp till en rebellisk kamp för feminism? Och hur tar det sig uttryck?

Lättare att utmana normer som medlem i Farc

Liksom många andra länder präglas Colombia av starkt patriarkala värderingar, och för vissa kvinnor innebar deltagandet i Farc bättre möjligheter än de hade i sina hembyar. Exempelvis uppskattade många att de i gerillan hade samma funktioner som de manliga gerillasoldaterna och att vardagliga sysslor delades lika.

– Farc står inte utanför patriarkatet, men kvinnorna kände att de på vissa sätt kunde utmana normerna inom ramen för den väpnade kampen.

Samtidigt var livet i Farc-gerillan krävande och hårt, på olika sätt. I gerillans normer ingick att kvinnor förväntades gå med på att undvika att bli gravida.

– Farc är en väldigt disciplinerad armé, väldigt hierarkisk. Så regleringen av kroppar är viktig. Om du vill inleda en kärleksrelation till exempel så måste du informera befälhavaren om det, säger Priscyll Anctil Avoine.

Sluttning med gräs där budskap från Farc-gerillan visas.

Bilden är tagen i provinsen Dabeiba, Colombia, och visar ett budskap skrivet med vita stenar, "La esperanza y el amor po la paz nacen del legado de Manuel, Farc- ep", samt en bild av Manuel Marulanda Vélez, en av Farc-eps grundare. Foto: Privat.

Återgång till traditionella roller efter gerillalivet

Övergången till ett civilt liv efter åren i gerillan innebar flera känslor och reaktioner hos kvinnorna. Att lämna ifrån sig sina vapen upplevdes som en inre brytning och ett uppbrott. En av gerillasoldaterna berättade för Priscyll Anctil Avoine att vapnet kändes som en del av hennes kropp.

– Vapnen var synonymt med deras överlevnad. Att lämna in dem och återgå till civilsamhället blev en känslomässigt förkroppsligad brytning med det tidigare livet.

En del upplevelser var desamma bland män och kvinnor, men en stor skillnad var att kvinnor efter gerillalivet förväntades gå in i traditionella kvinnoroller. De skulle ägna sig mer åt den privata sfären, åt familj och moderskap, omvårdnad och omhändertagande.

– De säger, ”vi levde alltid tillsammans, och nu måste vi lära oss att leva i ett hus med nyckel och en partner”. De förväntas anpassa sig, normalisera sig, genom att komma till vår värld. Men är den bra? Till vilken sorts samhälle ska gerillasoldaterna återintegreras?

Många kände nostalgi över tiden i Farc-gerillan och tyckte att de förlorat gemenskap, vänskap och kamratskap. De kände också oro över den nya civila vardagen och framtiden, där livet nu blivit ett betydligt mer individuellt projekt än tidigare och där ett lyckligt liv definierades på ett annat sätt – ofta förknippat med ett heteronormativt liv i en kärnfamilj.

Feministisk rörelse under utveckling

Trots att det gått åtta år sedan fredsavtalet tecknades lever kvinnor fortfarande under svåra omständigheter i Colombia. Återgången till ett civilt liv tycks rentav ha lett till en ökning av våld mot kvinnor, inte minst mot ledare för miljö- och feministrörelser.

– Fredsavtalet är inte implementerat på ett bra sätt. Trots det fortsätter kvinnor mobilisera och kämpa. Farianas har något viktigt att säga i skapandet av fred, mot förtryck. De har en särskild erfarenhet av krig som kan lära oss mycket, som att ifrågasätta vår syn på könsstrukturer, säger Priscyll Anctil Avoine.

Farianas ser insurgent feminism som en rörelse under framväxt. Vissa försöker påverka inom det politiska partiet Comunes som grundades av Farc-gerillan, medan andra har lämnat partiet. Det finns spänningar både mellan olika grupper av farianas och inom partiet – och mellan andra feministiska rörelser och farianas, enligt Priscyll Anctil Avoine.

– I Colombia har feministisk kamp alltid varit kopplad till den anti-militaristiska rörelsen och farianas har vissa svårigheter att hitta sitt utrymme i det sammanhanget. Deras konstanta arbete och politiska kamp har ändå gjort det möjligt att bygga viktiga allianser och fortsätta arbeta för en obeväpnad insurgent feminism, säger Priscyll Anctil Avoine.

Publikation

Farianas’ insurgent feminism: for a militant, affective and embodied reincorporation in Colombia, publicerad i European Journal of Politics and Gender.

Sidinformation

Publicerad:
2024-11-18
Senast uppdaterad:
2024-11-18
Dela: